LEDARE: Ska kronan devalveras?

Kamerorna rasslade under hela den korta presskonferensen utanför Trollhättan. Ska digitala kameror verkligen behöva låta så mycket? Eller är det så att tillverkarna sett till att behålla kameraljudet, trots att mekaniken inte längre behöver alstra det? För att folk har vant sig vid att det ska låta så. Och för att berätta för fotografen att en bild har tagits.

I så fall är det med monarkin som med kameraljudet. Från en strikt rationell och historielös utgångspunkt behöver samhällsapparaten inte monarkin längre. Men den fyller fortfarande en funktion. Den påminner om det som var. Den fungerar som samlande symbol och en länk tillbaka. Den berättar vad Sverige är och fyller dessutom samtida representativa syften. Bättre än en president kan göra, i mitt tycke.
Det är ingen slump att västvärldens stabilaste demokratier är monarkier.

Gårdagens presskonferens var en bisarr övning där det egentliga ämnet var den nyss genomförda älgjakten. Det var också det ämne kungen talade mest om. Men massor av journalister hade samlats för att höra kungen kommentera en bok som han ännu inte läst. "Carl XVI - Den motvillige monarken". En bok fylld av uppgifter från anonyma källor om kungens påstått utsvävande privatliv i förfluten tid.

Vad fick vi veta? Tja, att kungen sett rumpan av två älgar, men inte avlossat sitt vapen. Och en mycket rumphuggen kommentar till boken som gick ut på att kungen och hans familj nu avser vända blad (antagligen i något annat än boken) och se framåt.

Mycket liv för lite älg. Jaktbytet ville inte inställa sig på skjutbanan.

Jag har inte läst boken. Än. Jag är inte säker på att jag vill det heller. Men förr eller senare blir jag kanske tvungen. Andra verkar mer sugna på att frossa i skvaller. Nätbokhandlarna säljer som om det vore en eftertraktad deckare.

Det är legitimt att granska kungen och hans leverne. Det kan åtminstone vara det. Men jag tycker det är problematiskt att "Den motvillige monarken" i så hög grad bygger på anonyma källor. Och de källor som träder fram, som svartklubbsägaren Mille Markovic, brister i trovärdighet. Hur ska vi bedöma uppgifterna om ord står mot ord?

Jag förstår om kungen framhärdar i den undvikande taktik han använde i går. Vad har han, vad har vi, att vinna på att han ger sig in och kommenterar vad som är fel, vad som stämmer, vad som är överdrivet och vad det finns ett litet korn av sanning i?
Saken kommer i en annan dager om det kommer mer handfast information som är möjlig att kontrollera och konfrontera. Som inte är anonyma skuggor ur det förflutna eller fiktionen.
Än är inte kronan devalverad.

Ledare: Ska kronan devalveras?