På riksnivå tycks sammanhållningen inom Alliansen vara stark och den bekräftades nyligen vid ett möte hemma hos centerledaren Annie Lööf i småländska Maramö.
På Gotland mår Alliansen sämre. Folkpartiet har redan mält sig ur allt samarbete i valrörelsen. Kristdemokraterna lever någon typ av skuggtillvaro.
Och Moderaterna och Centern? Ja, relationen mellan dessa partier verkar för närvarande inte präglas av någon överdriven hjärtlighet. Dessutom finns det flera sakpolitiska skillnader mellan partierna som gör det osannolikt att de ens på allvar kommer att försöka att bilda någon allians inför valet nästa år.
Alliansen på Gotland kommer att gå till val som separata partier.
Den sakpolitiska skillnad som är mest aktuell rör skolan på Gotland och framtiden för landsbygdsskolorna.
I en insändare i gårdagens GA skrev Simon Härenstam och Peter Wennblad, moderata ledamöter i barn- och utbildningsnämnden:
"Den gotländska skolan har stora och svåra problem. Och de beror inte på lärarkåren – den gör ett fantastiskt jobb – utan på att vi politiker gjort desto uslare ifrån oss. Fortsatt önsketänkande kommer inte att lösa de utmaningar vi står inför, utan nu krävs ansvar och hårt arbete. I samband med Gotlands Allehandas granskning av situationen i skolan deklarerade därför Moderaterna på Gotland öppet och ärligt att det behövs omfattande insatser för att häva krisen.
Till exempel behöver skolorganisationen förändras. Många gotländska skolor har få elever, och de blir allt färre."
Centerpartiet lyssnar däremot inte på nödropen från frustrerade skolledare och tror istället på att förändringar i skolans sätt att arbeta ska göra att alla landsbygdsskolor kan vara kvar utan att utbildningen blir lidande.
I onsdagsskrev Eva Nypelius på Gotlänningens ledarsida i GT. Artikeln handlade bland annat just om skillnaderna i synen på skolpolitiken på Gotland. Om Moderaterna och Folkpartiet skrev hon:
"Undrar vem de tänker sig att regera med?"
Låt mig vända på det resonemanget. Om en gemensam syn på organisationen av Gotlands skola är helt avgörande för förutsättningarna att formera en koalition – vem är det då som Eva Nypelius och Centern tänker sig att regera med?
Det vimlar ju inte av alternativ. Om Folkpartiet och Moderaterna inte passar så får det bli Socialdemokraterna.
Det vore inte osannolikt. Eva Bofride har i sina ledare i GT rent av krattat manegen för ett sådant samarbete. För ett par veckor sedan skrev hon exempelvis:
”Centerpartiet och Socialdemokraterna bråkar mycket men har flera gånger bildat allians mot de andra partierna i fullmäktige i olika frågor. Om inte Socialdemokraterna hade haft sina nuvarande samarbetspartners att ta hänsyn till hade de gemensamma nämnarna förmodligen varit ännu fler. [...] Visst finns det stora ideologiska skillnader mellan S och C men i kommunpolitiken handlar det mesta om att lösa konkreta frågor ganska långt från de ideologiska visionerna. När det kommer till kritan har de båda partierna en historia av att lägga prestige och taktik åt sidan för att lösa problemet. ”
Och tänker man efter så är det inte så långsökt. Som Gotlands traditionella maktpartier så delar de en del värderingar. Som maktens arrogans, när de enades om att i strid med lagstiftningen skänka bort Östersol. Eller när de gjorde gemensam sak för att stoppa en motion från fullmäktiges övriga partier om omförhandling av ingångna avtal om visstidspensioner och avgångsvederlag för politiker.
Båda partierna har också en tradition av ett rätt principlöst förhållningssätt till maktutövningen.
Centern kan även ha andra skäl att snegla vänsterut. Kanske funderar man redan nu över hur man kan hantera oönskade valresultat.
Vad händer till exempel om Moderaterna blir större än Centern i kommunalvalet? Då kan en dörr på glänt till Socialdemokraterna vara ett alternativ. Eller bidra till att stärka Centerns förhandlingsposition gentemot Moderaterna.
Eller om Sverigedemokraterna tar sig in i fullmäktige och inget av blocken får majoritet. Då kan en koalition över blockgränsen mellan Centern och Socialdemokraterna förmodligen utgöra en majoritet. De har i dag 39 av 71 ledamöter i fullmäktige.
Vem vet, vi kanske får ett S+C-styre på Gotland nästa mandatperiod. Men i så fall lär det bli bara för just en mandatperiod. Jag tror för det första verkligen inte att en koalition mellan Gotlands traditionella maktpartier vore speciellt välkommen bland medborgarna. Och för det andra kommer de att tvingas bedriva ett tvåfrontskrig mot en opposition bestående av två uppsättningar svikna koalitionspartners.