Ibland är det lätt att tro att svensk sjukvård handlar om väntetider och valfrihet. Om rätten att välja vårdcentral, föda på sitt utvalda BB, hämta ut medicin på valfritt apotek och aldrig behöva vänta mer än fyra timmar på akuten.
Men när det verkligen gäller är det inget av detta god vård handlar om. Som patient är man till syvende och sist bara intresserad av en enda sak: Sjukvård i världsklass.
Inte den lämpligaste vården ett enskilt sjukhus kan erbjuda. Inte läkarens favoritordination. Inte den behandling som är billigast för landstinget. Utan den behandling som är bäst för mig.
Det senare förutsätter en sjukvård där patienten står i centrum och så är det inte i dag.
Det fastslår Kommissionen för jämlik vård, som nyligen publicerade sin slutrapport ”Ojämlik vård – ett hot mot vår sjukvård”, sjösatt av en branschorganisation för läkemedelsindustrin.
Ledamöterna konstaterar att tio personer om dagen dör i sjukdomar som hade kunnat åtgärdas. Enligt kommissionen beror dödsfallen på att patienterna inte ses som individer med unika behov, vilket bland annat märks genom att den sjuke får betydligt mindre information om olika behandlingsalternativ än vad som är fallet i många andra länder.
Det leder till att patientens förkunskaper och förmåga att hävda sina rättigheter kan vara avgörande för valet av behandling, vilket i sin tur leder till ojämlik sjukvård, där lågutbildade, låginkomsttagare, funktionshindrade och utlandsfödda missgynnas.
Dessutom är sjukvårdens kvalitet beroende av var i landet man råkar bo.
Där av drar kommissionen slutsatsen att landstingens geografiska gränser är föråldrade.
Alla patienter bör ha tillgång till bästa möjliga sjukvård, oavsett var den erbjuds.
Det finns ett annat uttryck för det: Svensk sjukvård måste förstatligas!