LEDARE
Dokumentärfilmen ”Sju dagar” som handlar om Medeltidsveckan på Gotland var som en enda lång reklamfilm för evenemanget och för Gotland. En fantastisk film om en fantastisk vecka, och en fantastisk ö.
Den sändes i SVT i början av året och helt säkert fick fler upp ögonen för veckan som besöksmål.
Men visst, för oss som försöker att leva i nutiden kan denna vecka ge upphov till viss irritation. Som när de medeltida karaktärerna vägrar se att det pågår ett 2014 mitt bland dem. De går inte undan när det kommer bilar, de stökar och vrålar i gränderna som om det inte finns någon morgondag. Jag kan förstå dem som bor innanför murarna eller nära gravarna och blir torterade av tutande lurar och vrålande sång in på småtimmarna när man ska upp och jobba, eller helt enkelt bara vill sova.
Samtidigt är Medeltidsveckan något helt unikt. Andra orter både i Sverige och i andra länder har liknande evenemang men ingen slår Visby på fingrarna när det gäller inramning, autentiska ”kulisser” och storhet. Då kan man stå ut i sju dagar.
Sju dagar som människor på riktigt ägnar resten av året åt att planera och längta till. De flesta är överens om vikten av att få fler att åka hit eller flytta hit. Då måste vi också värna alla tillfällen för att väcka ett intresse för att så ska ske.
Det finns haters (hatare) för alla våra veckor, de två som flest hyser agg till är ”Stockholmsveckan” och Medeltidsveckan. Det kan man ju analysera ur ett allmänmänskligt perspektiv, två hela olika livsstilar som ”lägger beslag” på vår stad kan nog vara provocerande. Stockholmsveckan har, anmärkningsvärt nog, en mer mytisk karaktär än den rollspelande Medeltidsveckan. Kanske hälften av alla rykten som går runt om hur det går till under Stockholmsveckan är sanna. För den som är på plats är det mer en festvecka som alla andra. Myterna om extravagansen härleds nog från den tid när veckan inte var en ”vecka” i så uttalad grad som nu. I takt med att allt fler ”vanliga” lockats hit har också glansen av exklusivitet falnat.
Men Stockholmsveckan är lika viktig som Medeltidsveckan om vi vill väcka intresse och skapa relationer för att fler ska återkomma, som turister eller bofasta.
Den här dubbla inställningen till Gotlands attraktion genomsyrar mycket i den gotländska befolkningens handlande. Vi vill att folk ska komma hit men de ska helst inte märkas. Vi spyr galla över hur hus och stugor köps upp av ”fastlänningar” men vill gärna själva ha ut så mycket som möjligt i de egna försäljningarna eller uthyrningarna.
Och nota bene, alla kan inte, eller vill inte, hyra ut sin bostad för att tjäna pengar på turisterna. Det är ju också de som får ta sömnlösa nätter och nerkissade portar utan att få del av de ekonomiska fördelarna.
Sju dagar är för många alldeles för kort, för andra kan det vara en evighet.