LEDARE: Sju år för tidigt

Ett och annat kontroversiellt fredspris har delats ut genom åren, men priset till Barack Obama som delades ut i fredags måste höra till de underligare. Han har ungefär allt kvar att bevisa.
Man kan se det som ett "uppmuntringspris". Eller som ett sätt att markera mot George W Bush. Men då Barack Obama kan ha mer än sju år kvar vid makten, och med tanke på att han leder världens supermakt som för närvarande driver två krig, så kan den norska nobelkommittén få gott om anledningar att äta upp sitt beslut.

Av någon anledning kommer jag att tänka på Rapport som under några år på mitten av 80-talet ägnade sig att utse "årets svensk". Den skulle utses som mest stått i centrum för nyhetsrapporteringen under året. Det ledde till titelinnehavare som Refaat El-Sayed (1985), Hans Holmér (1986) och Ebbe Carlsson (1988).
Inte konstigt om "årets svensk" kom att uppfattas som något av ett antipris. Och när Rapportredaktionen skulle utse pristagaren 1989 visade det sig att den givna kandidaten enligt de uppsatta kriterierna var Christer Pettersson. Då slutade man med att utse "årets svensk".
Nu för tiden utser tidskriften Fokus "årets svensk". Men det är en annan redaktion som utser andra kandidater och på andra grunder.

Är det kanske läge att "rapportera" fredspriset och den norska nobelkommittén?

Ledare: Sju år för tidigt