Det finns gott om små fritidsbåtar i Sverige. Små enkla båtar som man kan fiska eller bada ifrån, som tar oss ut på havet eller i de många sjöarna och andra vattendrag.
Men det finns inte många som är så små att inte Naturvårdsverket vill registrera dem i ett nytt båtregister. Om du plaskar runt i något som är kortare än 2,5 meter, är det då överhuvudtaget en båt?
Tja, en optimistjolle är ungefär 2,3 meter. Så det finns åtminstone några som kan segla under Naturvårdsverkets radar.
Det finns för all del en hel rad vattenfarkoster som undantas i Naturvårdsverkets förslag till register. Dit hör exempelvis "båtar avsedda endast för tävlingsbruk, inbegripet roddtävlingsbåtar". Inte heller "kanoter och kajaker, gondoler och vattencyklar" ska behöva registreras. Alla venetianare i Sverige kan andas ut. Det kan också alla ägare till vindsurfingbrädor, undervattensbåtar och svävare.
Men en fyrameters roddbåt? Då är det bara att resa på sig för registratorn, även om det är oklokt att stå upp i en stå upp i en sådan båt.
Det har redan funnits ett båtregister i Sverige, mellan 1985 och 1993. Registret blev en symbolfråga, en vattendelare, mellan Socialdemokraterna och borgerligheten.
Det obligatoriska registret avskaffades också då Carl Bildt var statsminister, bland annat därför att det var ett onödigt ingrepp i den personliga sfären. Det fanns helt enkelt inte tillräckliga skäl att upprätthålla och underhålla information om vem som äger vilka båtar för att det skulle uppväga nackdelarna.
Men nu vill alltså Naturvårdsverket återinföra registret. Verket vill till och med att registret ska "innehålla liknande uppgifter som det tidigare obligatoriska fritidsbåtsregistret innehöll för att öka nyttan med registret".
Det är som om Naturvårdsverket initierat ett test av hur nya Moderaterna är, hur långt de borgerliga partierna rört sig mot Socialdemokraterna. Vilka principer är man nu beredd att överge, av några små praktiska skäl.
Naturvårdsverkets förslag ramlar inte ner från en blå himmel. Regeringen har bett verket att ta fram ett förslag som ska förhindra uppkomsten av nedskräpande vrak och skissa på hur ett producentansvar för fritidsbåtar kan införas på EU-nivå. Hur ska man kunna spåra ägare och hur ska kommunerna kunna "omhänderta nedskräpande och uppenbarligen övergivna båtar"?
Men hur kunde man landa i detta långtgående förslag? Problemet med övergivna båtar är inte stort, trots att Sveriges hushåll enligt verkets beräkningar äger nästan en miljon båtar. Räcker det i så fall inte att ge de kommuner som så önskar möjligheten att ta hand om det lilla antal båtar som blivit mer skräp än båt?