Totalt arbetade knappt 22 000 personer heltid inom jordbruket år 2010, varav 17 600 män och 4 400 kvinnor.
Detta berättas i en rapport från Jordbruksverket som refererades i Ekot i Sveriges radio i går. I inslaget hade man dragit den något förhastade slutsatsen att i den takt som antalet heltidsbönder minskar skulle den siste svenske bonden försvinna om drygt tolv år.
Nu minskar inte antalet bönder totalt, snarare är det så att fler och fler måste ha bisysslor eller ett helt annat jobb vid sidan om för att få lönsamhet.
Detta är ett större problem än man kan ana i den svenska samhällsdebatten.
Enorm energi och debattutrymme ägnas åt krav på konstgjord andning för Saab som har cirka 1 600 anställda. Konsekvenserna för underleverantörer och andra som lever på lantbruket får nog anses större än de är för bilbranschen.
Ändå kritiseras stödet till bönderna och okunskapen om hur jordbruket fungerar och är reglerat är minst sagt stor. Många lever i tron att svenska bönder ligger hemma på kökssoffan och pillar sig i naveln medan bidragen rullar in från framför allt EU.
Samtidigt håller importen av mat till Sverige att på att bli större än det som köps och konsumeras från svenska lantbrukare. Så även om hotet mot den svenske bondens utrotning är något överdrivet finns helt klart ett högst påtagligt hot mot näringen.
De två parallella spår som präglar svenskens beteendemönster när det gäller mat är en orsak: vi kräver hårda regler för djuruppfödning och vad bönderna sprider på sina spannmålsåkrar, men i butiken väljer vi ändå fläskfilén från Danmark och den billigaste pastan.
Samtidigt styr regelverket i EU produktionen med sina kvoter och bidragssystem.
Som alla känner till betyder också det svenska lantbruket allt för hur det svenska landskapet ser ut. Väljer vi bort svensk mat väljer vi också bort det öppna landskapet och de gotländska strandängarna.
Samtidigt har vi en global situation som säger att vi borde äta mindre kött. Detta eftersom marken som behövs för till exempel betande djur som blir "naturkött" från Brasilien, riskerar att tömma jordens förråd av livsviktiga skogar.
Det är inga enkla frågor om vad som är rätt och fel och det gäller att hålla reda på vad som är viktigt lokalt och globalt. Denna diskussion förs av alltför få och i alltför lågmälda ordalag.