I dag lär bli sista gången som Maud Olofsson kliver upp i talarstolen i Almedalen. Maud Olofsson som på sätt och vis är den viktigaste enskilda förklaringen till att de borgerliga vunnit två val i rad. Utan alliansen hade valvinsterna sannolikt inte ägt rum och utan att hon omdanat Centerpartiet hade inte alliansen varit möjlig.
Så vad händer nu? Svenska Dagbladet har ringt runt till varje partidistrikt och sammanfattar läget i rubriken:
"Centern vill lämna alliansen".
Om man läser vad de intervjuade säger, så är rubriken en förenkling som gränsar till förvanskning. Men visst är det många som anser att Centern fått lida för allianssamarbetet och som önskar att partiet får en friare roll och möjligheter att samarbeta över blockgränsen.
Men det finns nog också gott om centerpartister som kommer ihåg hur det var förr, och inte ser sin historia genom ett rosenrött filter.
Centerpartiet hade problem även under Olof Johansson och Lennart Daléus. Ja, problemen var ännu värre då än nu, och då kunde man inte ens trösta sig med regeringsmakt. Om man inte räknar de tillfällen då partiet fick agera stödparti åt statsminister Göran Persson.
Därför hoppas jag att Centerpartiet inser att det är INOM alliansen framtiden för partiet och borgerligheten finns.
Givetvis vore det också bra om Centerns samarbetspartners hjälper till och gör det lättare att se.
Det var exempelvis inte alls bra när Moderaterna efter valet insisterade på att valresultatet skulle avspegla sig i fördelningen av ministerposter. Vad fick man för det? Ytterligare några moderata statsråd och nykonstruerade onödiga statsrådsposter. I gengäld skadades samarbetsklimatet och man gödde just sådant missnöje som centerdistrikten nu ger uttryck för. Att allianssamarbetet mest gynnar Moderaterna som dessutom inte visar sina samarbetspartiet någon generositet eller ännu mindre någon ödmjukhet.
För att alliansen ska fungera i längden krävs att alla som deltar känner sig som vinnare. Det finns centerpartister och kristdemokrater som får gräva rätt djupt för att hitta den känslan just nu. Det vore förfärligt om Maud Olofssons politiska arv slösas bort omedelbums.