Det var meningen att det skulle genomförts en partiledardebatt i riksdagen i går. Men det kom en del i vägen.
För det första var det framförallt en S-ledare som var med för sista (?) gången och i kollegial anda skulle avtackas under gemytliga former. De där uppskattande orden som aldrig brukar sägas, de skulle sägas i går. De överlämnades som gåvor tillsammans med present.
Den som anser att politiker är en klass som har mer gemensamt med varandra än med respektive väljare, den fick vatten på sin kvarn i går.
För det andra är oppositionen så stukad att det inte blev mycket till konfrontation. Socialdemokraternas politiker hänger i luften och Mona Sahlin hade inget position att angripa ifrån. Språkrören ska avgå till våren, och vad de än säger är därmed också devalverat. Och under den senaste tiden har även Lars Ohlys uppdrag som partiledare hamnat i riskzonen.
Oppositionsledarna är för närvarande ett gäng försvagade skuggfigurer.