Häromdagen när jag höll på med annat och tv:n var på i bakgrunden hajade jag till när blicken föll på rutan. Det var speedway som sändes och precis innan heatet startade gick en rad utmanande klädda unga kvinnor av banan med stora skyltar som de hållit upp framför förarna.
Jag gjorde som man gör nu för tiden, googlade. Vad i herrans namn var detta?
De kallas grid girls, paddock girls, pitbabes eller umbrella girls. Deras uppgift är att visa vilka förare som ska köra på vilken bana. Varför de ska vara lättklädda och modeller är mer oklart men debatten har rasat mången gång förut och inom motorsporten har fenomenet både försvarats och förkastats.
Det senare bokstavligt då vissa sporter har avskaffat sina skyltflickor och i stället kört med ”grid-kids”, nån har också testat ”grid boys”.
Publikvänliga insatser borde göras i fler sporter, alltså funktionärer som på olika sätt informerar om tävlingen i fråga istället för att utgå från att alla fattar.
Det finns också andra sammanhang där personer helt utom tävlan utför till synes onödiga uppgifter, men som kan ses stärka sporten i olika grupper.
Till exempel när fotbollslagen tågar in på planen hand i hand med spelare i något barn- eller ungdomslag. Det fyller sin funktion och skapar delaktighet.
Om spelarna i stället gått armkrok med varsin lättklädd modell hade nog många höjt på ögonbrynen, med all rätt. Jämförelsen visar också var problemet ligger.
”Det har alltid varit så, varför måste det politiskt korrekta förstöra alla traditioner” är en sammanfattning av åsikter som menar att det är urlöjligt att ens ta upp frågan om det inte är dags att sluta smycka manlig idrott med lättklädda kvinnor. Varför just denna kvarleva inte ska påverkas av utvecklingen är en annan fråga.
En annan tradition som nyligen varit aktuell är plakaten på studentvagnar där avgångsklasser varnar för att föräldrarna som ser på kortegen kan vänta sig att deras döttrar inte kommer att komma hem, samt att de (döttrarna) förmodligen kommer att tycka att ”tvåan var jobbigast”, precis som de tyckte (om sin utbildning).
Varför kan vi inte ens få ha vår sexistiska och kvinnoförnedrande ”humor” kvar?
Sannolikt kommer många av dem som studsar på flaken med de kvinnoförnedrande plakaten om en inte alltför snar framtid själv få döttrar. Många pappor till döttrar vittnar om att de ser på världen i ett annat ljus när de ser dem växa upp och ständigt mötas av alla dessa budskap.
Man ska tåla skämt som är kränkande och vidriga. Man ska ständigt mötas av de förebilder som vuxenvärlden visar upp och där modeller är modellen.
Och när man försöker försvara sig mot dessa attacker ska man tåla att dränkas i förakt om hur ful och äcklig man är, och man får faktiskt tåla att några män blir så kränkta att de tar sig rätten att både hota och hata.
Allt hänger ihop. Därför blir inte skyltflickor och studentplakat några enskilda skitfrågor man borde strunta i för att ägna sig åt viktigare saker.
Det här en av de viktigaste frågorna vi har att diskutera.
Med våra döttrar, men framför allt: med våra söner.