Varför är så många obekväma med att prata och diskutera sexualitet? Det är en fråga som Gabriel Wikström tar upp i sin debattartikel i DN när han introducerar en kommande studie i svenska folkets sexvanor. Varför går moderaterna i spinn över samma tanke. Elisbeth Svantesson (M) formligen skriker om att sex inte är politik, för att i nästa andetag ta upp privatlivets helg.
Ingen kan stänga dörren till den sexualisering som drabbat vårt samhälle. Ingenstans kan man rikta blicken utan att mötas av sexistisk reklam, programledares nakna bröst, filmer med samlagsscener, rubriker om våldtäkter.
Öppenhet kommer inte med automatik, oavsett hur avklädda människor är idag. Inte frigjordhet heller. Det sluter snarare människors sinne, eftersom det inte riktigt ryms i vårt samhälle att ha åsikter kring sexualitet. Antingen är det fult eller så är det vackert, men vad som kan tyckas fult eller våldsamt tillåter vi oss inte att tala om. Inte heller vad som är sinnligt, njutning eller kärleksfullt. Ändå kan man möta en okänd människas kropp efter en utekväll för att glömma samma kropp för någon annans nästa dag. Pornografi är vardag, medan att öppet berätta om sina vanor inte ens är fredagsmys. Prostitution fortgår om män inte förklarar behovet av att köpa sex.
Det som man måste komma ihåg är att ingen ny generation med automatik ärver en attitydförändring till sexualitet. Gotlandsprojektet Sex och samlevnad på 70-talet samlade under veckokurser olika kategorier av människor i yrken som berörde ungdomar. Man talade om sexualitet, jämställdhet och familjebildning. Tanken var att avliva alla fördomar. Behovet att diskutera attityder bortom skammen var enorm. I mötet med andra människor öppnades ögon och sinnen. Framförallt lyfte man på locket till det som alltid tigits ihjäl. Behoven. Rädslan och lusten. Och att man var tillåten att samtala i frimod kring samma frågor.
Män och kvinnor, hetero och homo, visade på likheter och skillnader.
Samma projekt fortsatte i flera landsting. Lärare, fritidsfolk, sjukvårdspersonal, präster och idrottsfolk tog med sig öppenheten och erfarenheten in i sina yrken. Men det ingen förstod är att personal av alla kategorier flyttar eller byter jobb. Ingen arbetsplats är statisk. Att frigöra vuxna från det obekväma kräver ständigt ny input och vilja att stödja de obeslutsamma. Vuxna känner inte till allt ungdomar prövar. Har inte koll på ungas sexualvanor. Nya generationer kommer. För varje år blir de yngre. För att utradera det obekväma i vuxna behövs någon form av sex- och samlevnadsgenomgång liknande militärutbildning som följs av inkallelse vart 5 år.