Folkbladets Håkan Ericsson är alltid lika imponerad av det som för tillfället råkar vara ledningen i hans parti. Men gårdagens hyllningsartikel till Håkan Juholt på Folkbladets ledarsida var faktiskt författad av Lennart Lindgren, som skrev under rubriken "Kultursensation av Håkan Juholt":
"Som en sensation har det uppfattats. Håkan Juholts uppmärksammade helsidesartikel på DN Debatt om kulturen på Skärtorsdagen. Ett välkommet påskägg med gott kulturideologiskt innehåll. När skrev en svensk partiledare ett genomtänkt ideologiskt inlägg om kulturen senast? Vi får nog gå tillbaks till Palmes dagar."
Jösses Amalia. En sensation! Den enda som var lika imponerad som Lennart Lindgren var Håkan Juholt själv. Tidningen Expressen, som ertappat Juholt med att påskskrävla inför svenska turister i en så kallad skybar i Istanbul, har citerat honom:
"Fredrik Reinfeldt har suttit där i fem år och har inte en enda fråga som personifierar honom. Själv har jag bara suttit i en månad och är redan förknippad med kulturfrågan."
Hur står det då till med denna redan legendariska kulturartikel som skänkt Håkan Juholt en plats i historien? Vari består sensationen?
Tja, något konkret har han att komma med. Gratis inträde på statens museer. Men det är ju inget nytt krav. Det är betydligt dammigare än museernas intressanta utställningar, som förtjänar sina inträden.
I övrigt innehöll Håkan Juholts debattartikel mest (rätt osakligt) hackande på regeringen och en rad klämkäcka kärleksförklaringar om hur VIKTIGT det är med kultur. Det är kulturpolitikern som en hejaklacksledare som hoppar omkring.
Alla debattartiklar kan inte vara epokgörande. Men de debattartiklar som gör anspråk på att vara "en sensation" kan inte vira in sig i genomskinliga och till intet förpliktigande slagord. För då syns det att partiledaren är naken.