Senaste nytt från ankdammen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men ingen, jag säger ingen, har förstått något om de få sekunder när hon i "Skavlans" program berättade om bakgrunden i ett Polskt barnhem, att hon aldrig träffat sina tre syskon, att hon är uppvuxen i Bjuv hos adoptivföräldrar som hon lämnade i sexton-sjuttonårs åldern.
Ingen har förstått att det är där man finner svaren, samma svar man reflexmässigt söker efter i Rosengård, Ronna eller Rinkeby .
Trots att stora delar av Sveriges kulturelit kommer från Lund har de noll koll på Bjuv vid Söderåsens södra sluttning 19,3 km från Helsingborg. Medelpriset på en villa i Bjuv är ca 1 miljon och 2,6 i Helsingborg.
När jag ser och hör Anna Anka anar jag var och varför hennes fjäder skruvats upp, varför hon vill leva "allergisk mot smuts" som en konsumerande Hollywoodfru. Hade hon varit man hade hon kanske kört motorcykel på heltid i den förening som så påpassligt har sitt huvudkvarter mellan Hells-ingborg och Angel-holm.
Anna Anka är en klassfråga och inte en "bilolycka som man inte kan sluta titta på" som Aftonbladets debattredaktör Karin Magnusson uttryckte sej hos Skavlan.
När jag såg om programmet på utmärkta SvT Play tänkte jag även på Göran Hägglunds kritik av kulturvänstern, på hur kritik från oväntat håll blir ett "prinsessan på ärten moras" för huvuddelen av vårt lands ledande kulturredaktioner och kulturpersoner. Vår förre kulturminister, han som ser ut som en trädgårdstomte, jämförde Göran Hägglund med republikanernas Sara Palin.
Men är det inte samma sak? En klassfråga? Jag har tidigare beskrivit hur moralen i vårt land bestäms i den "Bermuda triangel" som börjar i Lund och sträcker sej via Örgryte, Bromma, Gärdet, Söder i Stockholm, Gotland och Österlen. Det är i den "triangeln" i den "infiltrationen" av bildad medel- och överklass som det bestäms vad som gäller, vad som ska tyckas i ett samhälle. "Lesbiska stinsar protesterar mot förbifart Stockholm", "Ekologisk porr", "Heliga familjen" eller "Cyklande samer mot patriarkernas ripjakt". Några av dessa formuleringar har under den senaste tiden förekommit i Sveriges kravradio P1. Det är som ett plockepinn, petar man här så rör det sej där . Pillar man på DNs kulturchef Maria Schottenius så rör sej Olle Svenning ledarskribent på Aftonbladet. Hela kultursverige är en noga av sej själva påpassad hierarki. Läs Jan Guillous memoarer och hans försök att få "tillhöra en flock".
Nu tangerar vi nästa ämne, fåfängan. Finns det en mer upphöjd fåfänga eller är det samma typ av känsla trots klasstillhörighet . Är det fulare att öppet, som Anna Anka, visa vad man har och vill ha i Hollywood och är det i så fall finare att ropa in Ingemar Bergmans lakan eller att betala 11 000 för regissörens papperskorg på Bukowskis .
I Skavlans intervju med fru Anka frågade norrmannen om "Paul" inte var rädd för att hon skulle träffa någon annan. Jo, svarade hon och fortsatte "Jag hade åsså varit rädd om jag varit han". En mening och ett uttal du aldrig hört eller någonsin kommer att höra i eterns kulturprogram som just nu domineras av "lundensiskan".