Senaste dekretet i Sveriges Tidning?
Foto: OLle Lindeborg / SCANPIX /
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Public service skall tjäna allmänintresset. Men det finns åtminstone ett särintresse som är högre prioriterat. Egenintresset. Vi fick en lång förklaring av varför public service är så viktigt för medborgarna, ja för själva demokratin. Och varför man inte kan koncentrera sig på kärnuppdraget, utan måste tilltala den breda publiken. Och varför man måste ge sig in och konkurrera (eller vad man nu skall kalla det) på nya marknader, i nya medier.
Infomötet på Radio Gotland är bara en liten del av en storkampanj. De upplever sig trängda. Så trängda att SVTs och SRs båda chefer, Eva Hamilton och Kerstin Brunnberg, i ett unikt gemensamt utspel förra veckan krävde stopp alla sammanslagningsdiskussioner mellan SVT och SR och en rakare finansieringsmodell än dagens treåriga avtalsmodell. En modell som gissningsvis kan sammanfattas "mer pengar".
Och SVT har startat en ny kampanj för Fri television (som varken är fri eller gratis).
Tack och lov att ingen kommit på public service när tidningarna föddes. Vad hade vi haft i dag? Sveriges Tidning med lokala editioner? Alla som har en brevlåda måste betala tidningslicens? Ett maktkonglomerat med en delvis politiskt utsedd ledning, men som framförallt styrs av sin egen inre kultur. Allt för att tidningen skall vara "objektiv" och vidarebefordra "opartisk information". Urk.
Jag kan tänka mig många olika ord för att beskriva en sådan situation. "Pluralism" är inte ett av dem.
Ibland tycker jag faktiskt att även tidningar börjar likna public service väl mycket. Speciellt tidningar som är ensamma på orten. Då börjar de få för sig saker som att allt måste tilltala alla, och ingenting får stöta någon. Då vill de inte ta ställning och de vill inte bråka. Attityden sammanfattas bäst som "ängslig". Förhoppningsvis botas denna ängslighet av nya utmaningar från nya medier.
Visst behövs det en diskussion kring vad public service skall göra i de nya medierna. Men det beslutet kan inte i praktiken överlåtas till SVT och SR. Det statliga monopolet kan annars i kraft av sin starka ställning komma att annektera nya marknader, som aldrig får bli vad de kunde ha blivit.