Det pedagogiska klavertrampet där flickorna på fritidshemmet Bläcku fick semlor medan pojkarna fick knäckebröd på Kvinnodagen/Fettisdagen, har fått en lovvärd konsekvens.
Nu ska skolan jobba aktivt med genusfrågorna och samlas kring en förankrad och genomtänkt pedagogik.
Förhoppningsvis har man redan följt upp händelsen på det aktuella fritidshemmet så att de berörda barnen har fått en förklaring till den upplevda orättvisan.
Semmeldiskrimineringen har av de flesta bemötts med skarp kritik. I går fanns dock två inlägg som försvarade det pedagogiska greppet: Ingrid Thunegard på Gotlands Folkblad och Erik Helmerson på Dagens Nyheters ledarsida.
Deras argumentation hade hållit om det hade varit så som de önskade. Att orättvisan hade satts i ett sammanhang. Om den hade följts upp med förklaringar och exempel på hur det ser ut i världen.
Nu blev det hela totalt obegripligt för både barn och föräldrar.
Man kan inte lägga vuxenvärldens filter på barn som precis ska börja skolan.
Är man 6 år så är det själva semlan som blir grejen. Hon fick men inte jag, vad har jag gjort för fel? En 6-åring kan knappast koppla ihop den uteblivna semlan med global orättvisa. Om man inte gör det mycket, mycket tydligt och förklarar att orsaken till att just de ska få knäckebröd och inte semla är att det råder en global orättvisa och orättfärdig behandling av kvinnor världen över.
Abstrakt tänkande är inte det mest utmärkande draget hos barn i förskoleklass och lågstadium.
Nu kan man i efterhand reparera skadan av det som hänt. Man kan fånga upp och använda den uppmärksamhet som händelsen fått, för att göra just det som borde ha gjorts från början: sätta det hela i ett sammanhang och förklara varför Internationella Kvinnodagen firas över världen.
Att den inte handlar om semlor utan om något helt annat.