LEDARE
Under de år jag har debatterat med SD lokalt via dess ordförande Hannes Müller har jag aldrig blivit klok på vad partiet har för politiska förslag. Alla inlägg har bemötts med argument som handlat om allt annat, framför allt min person och att jag skulle vara besatt av partiet i fråga. Det har alltid varit nån annan det är fel på när SD kritiserats.
Därför är det överraskande att Hannes Müller inte skyller på elaka journalister när han nu avgår, utan tvärtemot markerar att det är hans egna brister som politisk ledare som fått honom att ta beslutet. Utan att förklara vilka misstag han menar.
Hans pressmeddelande i frågan ger först sken av att han helt bytt politisk inriktning eftersom han lyckönskar alla som vill jobba för ett ”öppet Sverige”. Alltså den totala motsatsen till vad hans parti står för. Men så säger han i en kommentar att han tänker fortsätta att rösta på SD även om man avgår som politiker och medlem i partiet. Den bristande logiken kvarstår till slutet (?) av hans politiska karriär.
Det krävdes inte mycket av avslöjande för Hannes Müller att avgå. De uttalanden han påstås ha gjort under aliaset ”Hundtorget” på sajten Flashback är ganska modesta, han har sagt värre saker under eget namn, till exempel på sin egen blogg. Som när han hånade människor som manifesterade till minne av Kristallnatten och gladdes åt det han tyckte lilla antalet människor och hoppades att de skulle vara ännu färre nästa år.
Det är nog mer det stora genomslaget på riksplanet som medverkade till att SD på Gotland nu är ett parti i spillror. Eller så finns det något annat i garderoben som Hannes Müller för allt i världen inte vill ska komma fram.
Den som eventuellt nån gång vill beskriva Hannes Müllers politiska insats får det svårt. Fram till det lövtunna valmanifestet presenterades har SD lokalt inte gjort ett enda politiskt ställningstagande eller kommenterat några av de politiska beslut som tagits. På Helagotland har Hannes Müller haft sin arena men där har det mesta handlat om hur dumma alla är mot SD.
Nu finns det tre kandidater kvar på SD:s lista, två av dem är fortfarande väldigt anonyma, Arvid Olofsson och Björn Ljung, medan den tredje, Kaj Lundmark, verkar närmast till hands att ta över den lokala partiorganisationen.
Sverigedemokraternas framgångar beror till stor del på att uppmärksamheten inte handlar om politiken utan om deras roll som underdogs och deras mycket framgångsrika arbete med att få sig att framstå som ”mobbade” av etablissemanget.
När politiken saknas och särskilt det som hela partiet kretsar kring, invandringen, är det svårt att profilera sig så det har självklart funnits en tanke med att hålla en låg profil här på ön.
Det är svårt att sia om framtiden men ett är säkert nu är det upp till bevis för SD på Gotland. Är det ett seriöst parti att räkna med behövs det klara och tydliga besked om partiets politik och vilka som ska bedriva den. Och det behövs nu.