Sätta ramar är ingen konst
Blandat smågodis. När dåvarande statsministern Göran Persson gick utanför ramen för hur godiskunder få bete sig inspirerade det konstfackeleven Cecilia Haupt till verket Sugardaddy, gjord i plockgodisteknik av sega råttor, lakritsremmar, marsipan och choklad. Foto: Leif R Jansson/SCANPIX
Foto: Leif R Jansson/SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Nämndens ordförande Per-Olof Jacobsson förklarade i GA i går:
- Om man är detaljist har man missuppfattat sitt politiska uppdrag. Jag har inte den kompetensen. Men jag kan lägga en ram för verksamheten, som gjorts i dag.
En ram. En enda ram. Är det hela uppdraget?
Jag tycker sjukvårdspolitikerna distanserar sig alltför mycket från ansvaret. Exempelvis när 100 tjänster ska dras in så måste de väl ha en uppfattning om vilka verksamheter som är högt prioriterade och vilka som kan prioriteras ner. De borde åtminstone ha information om besparingarnas konsekvenser. Ett hum om vad effekterna blir för de väljare de förtroendevalda fått förtroende av.
Om ramen är enda uppgiften, vad har vi då hälso- och sjukvårdsnämnden till? Det lilla ansvaret kan väl överlåtas direkt på kommunstyrelsen och fullmäktige? Som kan delegera det till ekonomidirektören.
Det avslöjar väl något om hur gammal jag börjar bli, men när jag var liten så gick jag ibland till kiosken och bad om "två kronor blandat smågodis". Då satte jag också en ram. Jag fick i och för sig oftast det jag ville ha. Men när man handlar sjukvård behöver man göra viktigare avvägningar än att ha en bra avvägning mellan sött, surt och salt.