Det råder svår brist på platser i särskilt boende inom Gotlands äldreomsorg. Om detta skrev GA i går och i onsdags. Det får en rad negativa konsekvenser.
Det innebär först och främst otrygghet för de omsorgsbehövande som tvingas förlita sig på provisoriska lösningar, när de behöver en stabil miljö. Det är ju illa nog att deras tillstånd är sådant att de inte bedöms kunna bo hemma längre. Då behöver de en ny fast plats i tillvaron.
Detta blir naturligtvis svårt att leva med även för de anhöriga.
Korttidsboenden och hemtjänsten påverkas också när de tvingas täcka upp för de särskilda boenden som saknas. De används för ett omfattande kontinuerligt omsorgsarbete som de egentligen inte är avsedda för. Och som framgick av gårdagens GA får platsbristen konsekvenser även för sjukhuset, där färdigbehandlade patienter får ligga kvar för länge, i väntan på någonstans att ta vägen. Det är inte bara ett kostnadsproblem för Region Gotland. Det är också ett problem för de äldre som tvingas tillbringa onödigt lång tid i sjukhusmiljö, med allt vad det innebär av stökighet, vantrivsel och smittorisker.
Utöver dessa problem så finns ännu ett. Man kan ju misstänka att det uppdämda behovet av särskilt boende faktiskt är ännu större än vad som framgår av längden på kön.
När det redan existerar en lång kö så är det ju inte en långsökt tanke att detta kan påverka bedömningen av nya ansökningar om särskilt boende. Varför bevilja en ansökan, som kanske kan bedömas som ett gränsfall, om man vet att det kommer att leda till en lång och trasslig väntan på en permanent plats? Varför inte avslå ansökan och försöka sätta ihop ett omsorgsprogram av omfattande hemtjänstinsatser och kanske återkommande vistelser på korttidsboende? Det kan kanske funka, även på längre sikt? Eller inte.
Hela äldrevården påverkas av platsbristen inom särskilda boenden. Det är svårt att veta exakt vad det ansvariga regionrådet Hanna Westerén (S) menar, när hon ska förklara den uppkomna situationen i gårdagens GA: "Verkligheten är emot oss."
Jo, Socialdemokraterna har en lång historia av att opponera mot verkligheten. Men verkligheten låter sig ju påverkas. Det är liksom ett rätt centralt syfte med politiken.
Att satsa på nya korttidsboenden är möjligen ett sätt att hantera den situation man låtit uppstå. Men det är ju långtifrån någon lösning.