Trots sin påviska tro har Timo Soini lett sina Sannfinländare till framgång genom att hårt kritisera EU.
Politik och tro är ju som bekant inte alltid samma sak. Men i Soinis fall är det intressant att notera att han konverterat till den romersk-katolska kyrkan. Katoliker brukar ju annars se EU lite som sitt eget projekt.
Men Soini är uppenbarligen av annan åsikt. Och han har förmågan att kommunicera sin missbelåtenhet till väljarna, eller kanske är det tvärt om.
EU-arbetet är ett vår samtids stora politiska åtaganden. Det är i allt väsentligt en fantastisk framgång. Men det saknar inte nackdelar och bieffekter och därför är det inte konstigt att de europeiska länder som liksom Sverige och Finland har proportionella valsystem fått anti-europeiska partier i sina parlament.
Det är just som ett antieuropeiskt parti Sannfinländarna bör tolkas. I Sverige har vi annars en tendens att överbetona främlingsfientligheten hos Europas nationalistpartier. Men det beror på att vårt eget bidrag, Sverigedemokraterna, har bevisats ha haft nynazistiska kopplingar. I ett europeiskt perspektiv hör det till undantagen.
Skälet till att Sannfinländarna kunde få så starkt stöd finns i Finlands historia. Under 1900-talet har finländarna flera gånger fått betala med hårt arbete då statskassan varit bankrutt. Medan Sverige kunde bygga sin välfärdsstat betalade Finland krigslån och skadestånd till Sovjet för att de haft oförskämdheten att inte ge sig för Röda armén.
Det var inte länge sedan Finland var ett relativt fattigt land, som inte kunde förvänta sig stöd från någon annan. Och därför är det inte svårt att förstå frustrationen över att behöva betala solidariskt till länder, som inte krigat bort sina pengar därför att de var tvungna, utan festat bort dem därför att de saknade karaktären att låta bli.
Men även om man som utomstående kan förstå missnöjet över att lägga pengar på Grekland med flera är svårt tro att en finländare skulle vilja lämna EU. Utan identiteten som ett västeuropeiskt land har Finland inte mycket att komma med. Deras problematiske granne i öster finns kvar och han verkar mer benägen att bråka med småstatsgrannar än på länge.
Så långt verkar Sannfinländarna dock inte tänkt. Och orsaken till deras framgång ska nog inte sökas i logiken, utan i känslor. Såtillvida är de ett systerparti till Sverigedemokraterna. De spelar på folks rädsla inför det okända, och inför framtiden.