LEDARE
Vänsterpartiet har anmält en annonskampanj, som Moderaterna i Stockholm driver, till Konsumentverket för att den är vilseledande. Uppgiften som enligt V inte stämmer är antalet byggda bostäder de senaste åren.
För det första är det intressant att Vänsterpartiet tycker att staten ska avgöra sanningshalten i politiska budskap, för det andra lär verket få fullt upp med detta om det även ska gälla andra partiers budskap.
Fast det skulle ju onekligen skapa en massa arbetstillfällen.
Egentligen vore det inte alls dumt för aldrig tidigare har så många glidningar på fakta spridits i den politiska debatten som nu. Medier har mer blivit som förmedlare av budskapen, alla får säga sitt och därmed är allsidigheten uppnådd. Men som jag skrivit förut, frågan är om läsarna/tittarna/lyssnarna blir så mycket klokare.
Vi kan ta två olika frågor där politikerna slår varandra i huvudet med olika besked: tillgången på högre utbildning samt kvaliteten på Arbetsförmedlingens insatser och tvånget att söka jobb man inte är kvalificerad för.
Jag har försökt hitta sanningen i dessa frågor genom att fråga dem som borde veta: Universitetskanslersämbetet och Arbetsförmedlingen.
Den förstnämnda förklarar att antalet platser i stort sett inte förändrats sedan 2005, neddragningar som gjorts har i stor utsträckning återförts och tillfälla satsningar har gjorts och görs för utbildningar till yrken med stort rekryteringsbehov. Mellan 2005-2008 var det ändå färre helårsstudenter i högskolan på grund av mindre efterfrågan från studenter.
Arbetsförmedlingen svarar angående de återkommande påståendena att arbetslösa tvingas söka jobb de inte är kvalificerade för att det kan bero på missförstånd mellan den arbetssökande och handläggaren. Vid ett möte mellan dessa parter går man igenom olika jobb som kan vara intressanta. Den arbetslöse kan då uppfatta detta som anvisningar, vilket det inte är. Å andra sidan är det inte den arbetssökande utan arbetsgivaren som avgör om en sökande är kvalificerad eller inte. Men det betyder inte att man är tvingad att söka ett jobb med formella krav man inte uppfyller.
För mig har två frågor sedan länge förblivit obesvarade i dessa debatter:
För det första: vad är det som hindrar att folk utbildar sig utan att staten måste stå för fiolerna?
För det andra: hur är det möjligt att man som arbetslös inte får tydliga besked om hur många och vilka jobb man förväntas söka?
Istället för att finansiera utbildningar borde staten vara arbetslösa behjälpliga med att tydligt redovisa vilka utbildningar som efterfrågas och uppmuntra folk att söka dem. Arbetsgivarna i bristyrken borde bli bättre på att locka till sig arbetskraft och uppmuntra till utbildning.
Många verkar avvakta och förvänta sig att staten ska stå för den utbildning som efterfrågas.
Precis som V förväntar sig att staten ska utgöra kontrollorgan över politiska budskap.