Sanning och konsekvens

Politik2011-12-22 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Vars och ens personliga ansvar att påverka samhället på olika sätt har diskuterats den senaste tiden.

Både när det handlar om skolor och olika verklighetsbeskrivningar.

Jag blev själv lite tagen på sängen av den verklighetsbild jag upptäckte fanns i mitt undermedvetna när jag läste Eva Carlsson Dauns utmärkta reportage om Flextronics-nedläggningen i de senaste numren av GT.

När Arbetsförmedlingens chef på Gotland Tina Ersson berättade om vilka resurser man har till sitt förfogande och hur många som får utbildning via Arbetsförmedlingen var jag tvungen att omvärdera min bild. I positiv riktning.

För nånstans hade bilden satt sig att det inte finns nån hjälp att få om man blir arbetslös. Att all arbetsmarknadsutbildning var så gott som nedmonterad i vårt land.

Det är klart att jag förstått att den rödgröna propagandan är starkt politiskt färgad men att den påverkat min bild så pass mycket var jag inte ens själv medveten om.

Det gör mig faktiskt lite förfärad.

Inom Socialdemokraterna har det den senaste tiden (läs under granskningen av Håkan Juholt) pågått nära nog hatkampanjer mot svenska medier som man hävdar styrs från regeringskansliet. Det är lätt att avfärda detta som trams men de enskildas brinnande övertygelse om att det verkligen är på detta sätt är både häpnadsväckande och påtaglig.

Vad säger man då om det egna partiets beskrivning av verkligheten?

Tycker man att man själv förmedlar den objektiva sanningen om hur samhället fungerar i dag och hur det har förändrats efter att Sverige fick en borgerlig regering 2006?

I Håkan Ericssons värld har alla trygghetssystem lagts ner och de som behöver hjälp är nu hänvisade till välgörenhetsorganisationer. Röda korsets Göran Wahlqvist har föredömligt informerat Håkan Ericsson om tingens ordning och hur illa det är att utnyttja ideella organisationernas fantastiska arbete i politisk polemik.

Gotlands Folkblad fortsätter också på ledarplats att beskriva Sverige som Sherwoodskogen där den elake hertigen (Reinfeldt) brandskattar svenska folket för att berika sina redan rika polare:

"Det är inte brist på pengar i Sverige. De är bara fel fördelade. Om regeringen för en offensiv politik för tillväxt och inte sänker skatterna för de rikaste hela tiden, så finns det pengar till statens sociala broar för sjuka och arbetslösa och det kommer att finnas pengar till kommunernas omsorg om barn, sjuka och äldre". (Gotlands Folkblad 19/12).

Detta hade varit mer trovärdigt om Håkan Ericsson samtidigt var tydlig med att han tycker att skatterna för alla som jobbar ska höjas.

Vi väntar ännu på detta klargörande.