Öns näringsliv klagar på för höga fraktpriser med färjorna. Enligt säkra källor är det dock inte färjans kostnad, som är den stora kostnaden i fraktpriset, utan det som speditionsfirmorna tar.
En långtradartransport från Visby till Stockholm kostar cirka 9 000 kronor. Av detta pris är 2 000 färjebiljetten och resten det speditionsfirman tar för sin del av transporten. Av det totala fraktpriset för de gotländska fraktköparna är alltså färjepriset bara cirka 22 procent. Om man sänker båttransportens fraktpris med 25 procent, så blir det bara 500 kronor, det vill säga en sänkning med cirka fem procent av det totala fraktpriset.
Det verkar alltså inte som problemet med de gotländska fraktpriserna primärt ligger i statens avtal med rederiet och sjöresan. Det höga fraktpriset verkar snarare vara en effekt av speditionsfirmornas prissättning. Om den är rimlig eller en effekt av ett oligopol är osäkert. Men när utredningen gjordes nyligen (för Näringsdepartementet) om att ta bort gotlandstilläget (som betalas av alla fraktköpare i landet), så räknade Tillväxtanalys (som gjorde utredningen) med att en ökande konkurrens mellan speditionsfirmorna skulle sänka fraktpriserna.
Frågan är sålunda vem som ska sänka fraktpriserna. Ska det bli en sänkning med minst 25 procent, så måste båtfrakten bli totalt skattesubventionerad. Det är knappast troligt att så sker. Då återstår hoppet att marknaden ska ge Gotland lägre fraktpriserna genom stenhård priskonkurrens mellan speditionsfirmorna. Klarar marknaden det?