LIBERAL KOMMENTAR
I den politiska debatten är mer resurser nästan alltid synonymt med högre kvalitet. Den som är ute efter barnfamiljerna öronmärker pengar för fler lärare. Är man orolig över barnomsorgen föreslås ett tak på barngruppernas storlek. Är det väntetiderna inom sjukvården som spökar lanseras en kömiljard. Det verkar handlingskraftigt – man visar att man ser problemet och tar det på allvar.
Ännu viktigare är dock hur pengarna används. Högst kostnad per elev ger inte bäst betyg. Mindre barngrupper är ingen garant för tryggare förskolor. Dyr äldreomsorg ger inte nöjdare pensionärer.
Det senare framgår i Dagens Samhälle (3/10), som har listat kommunernas kostnader för hemtjänst och särskilda boenden och ställt dem mot hur nöjda brukarna är. Slutsats: Att det skulle finnas ett linjärt samband mellan kostnad och kvalitet är en myt. Resultatet är en mardröm för rikspolitiker som vill vinna röster genom att lova mer pengar i valrörelsen och ett drömscenario för kommunpolitiker som ska få ihop nästa års budget.
För de kommunpolitiker som i ett slag sänker kostnaderna och säkerställer kvaliteten inom äldreomsorgen – som slukar cirka en femtedel av kommunernas samlade budgetkakor – har mycket att vinna. En årsplats på ett särskilt boende kostar nästan 590 000 kronor i snitt, men skillnaderna är gigantiska. I Ljusnarsberg i Västmanland går en plats på 364 000 kronor. Motsvarande siffra i skånska Höör är 807 000.
Med 403 000 kronor per år placerar sig den värmländska kommunen Forshaga på sjunde plats när det gäller att hålla kostnaderna nere. Trots det ligger kommunen i ”nöjda brukare”-toppen. Bland de kommuner som har minst nöjda brukare har flera högre kostnader än snittet och det kan inte förklaras av skillnader i kommunstorlek eller invånarantal.
Det kan tyckas cyniskt att diskutera kronor och ören när det handlar om människor, framför allt om det rör barn och äldre som inte kan föra sin egen talan. Men det är just därför vi måste prata om det. Så länge resurserna är ändliga, och önskelistorna rymmer mer än julklappssäcken, är det nödvändigt att alla kommunala kostnader och prioriteringar nagelfars, så att skattepengarna hamnar där de behövs som mest, inte där folk skriker högst.
Vi vet redan i dag att det samlade vårdbehovet kommer att öka och om vi vill garantera alla framtida pensionärer en god omsorg, samtidigt som vi helst höjer kvaliteten i både skolan och förskolan, måste vi använda varje krona så effektivt som möjligt. Annars kommer kvaliteten oundvikligen att sjunka – vare sig vi vill eller inte.