President Obama har fått mycket beröm för sitt sätt att hantera orkanen Sandys härjningar i östra USA. Även republikanska guvernörer prisar hans snabba mobilisering av federala resurser, och åtta av tio väljare tycker att han gjort ett bra eller rentav utmärkt jobb i samband med "monsterstormen". Det kan mycket väl komma att avgöra den annars så jämna presidentvalsstriden, eftersom just Obamas ledarskap ifrågasatts under valkampanjen.
Även den federala katastrofmyndigheten, FEMA, får gott betyg den här gången. Den ville den republikanske kandidaten Mitt Romney för en tid sedan avveckla, som ett led i sin kampanj för "small government".
Det har tvingat Romney att än en gång vända sin slitna kappa. När stormen ryter är samhället bra att ha även för riskkapitalister. Andra jämför Obamas beslutsamma insats med republikanen Bushs slöa reaktion på orkanen Katrinas härjningar i södra USA 2005.
Utgången oviss
Förutsatt att ingenting går snett, vilket det fortfarande kan göra, är det Obama som tjänat mest på en paus i valkampanjen. Presidentens lama insats i första valdebatten för en månad sedan gav Romney en chans att rycka åt sig initiativet. Nu är Romneys "momentum" försvagat, men utgången är fortfarande oviss. Romney har knappt övertag i de nationella mätningarna, men valet avgörs i ett fåtal stater och där väger det jämnt eller (oftast) till Obamas fördel.
Det har lett till spekulationer om att USA än en gång skulle få ett valresultat där den ena kandidaten (i det här fallet Romney) skulle få flest röster i hela USA, medan den andra kandidaten (Obama) skulle vinna flest elektorer och därmed bli vald till president.
Det hände senast 2000 när demokraten Al Gore fick en halv miljon fler röster än George W. Bush, men i fel delstater. Nu kan det alltså hända att en republikan får flest röster, men ändå förlorar valet.
Indirekt val
Elektorssystemet i USA är en kvarleva från den tid när partiväsendet var svagt utvecklat och dåliga kommunikationer gjorde det omöjligt att driva en nationell kampanj, något som delstaterna i inte heller såg som önskvärt.
I stället för att låta kongressen välja president valde man det indirekta förfarandet genom elektorer. Grundregeln är att den som får flest röster i delstaten, tar hem alla elektorsröster.
Den största nackdelen med elektorssystemet är att kandidaterna satsar nästan all energi och alla pengar på fem till tio delstater (av totalt 50) där det traditionellt står och väger. Flertalet stater - däribland de folkrikaste - anses vara säkra fästen för endera kandidaten, och där lönar det sig inte att kampanja. Det betyder att nationella valsiffror inte säger särskilt mycket med nuvarande system.
Den kandidat som fått flest röster över hela USA är inte nödvändigtvis den som har det största folkliga stödet. Bråket kring valet av Bush 2000 handlade egentligen om något annat, nämligen om valet i Florida, där det till sist avgjordes, gick rätt till eller inte.
Inget samarbetsintresse
Så särskilt stor betydelse får det inte heller för den som väljs utan att ha fått flest avgivna röster i hela USA. Det hindrade i alla fall inte Bush från att starta två krig under sin första valperiod.
Och om Obama nu väljs på samma premisser, lär det varken minska eller öka republikanernas intresse för att samarbeta med presidenten. De kommer att fortsätta obstruera mot Obamas politik som förut, enligt principen att inte göra något som stärker demokraterna inför nästa val (2014).
Hur det går i valet? Som det ser ut när detta skrivs, blir Obama omvald. Peppar, peppar och ta i trä!