Alla har vi några favoritstäder, med en speciell plats i våra hjärtan. För min del är San Francisco i Kalifornien en av en knapp handfull favoritstäder i världen.
Ingen vet riktigt vad ständigt jordbävningshotade San Francisco egentligen är bra för, men alla vill hit. En stad där varje gathörn är ett drama i sig, nästan tar andan ur en. Man rundar ett kvarter eller två och plötsligt befinner man sig på en av dessa gator som ser ut att störta bråddjupt ner i Stilla havet. Det är hisnande vackert. Och dramatiskt.
Golden Gate-bron var en gång världens längsta hängbro, 227 meter hög och med en total längd på 2 737 meter. Numera bara sjätte eller sjunde längst i världen, tätt följd av den svenska Höga kusten-bron. Men ”den röda bron” över Golden Gate har behållit sin dragningskraft på den tillfällige besökaren i San Francisco.
En stad som visserligen ”bara” har runt 700 000 innevånare men samtidigt en täthet och storstads-atmosfär som få andra. I toleranta San Francisco föddes den första beatniken. Här i västkustens pärla såg världen också den första hippien blomma.
Och här och i omgivande Bay Area gick startskottet för de första demonstrationerna mot det orättfärdiga Vietnam-kriget på 60- och 70-talen. I tvilling-staden Oakland tvärs över bukten knöt en gång för nu rätt många år sedan de svarta pantrarna sina nävar mot himlen i protest mot orättvisor och diskriminering av de svarta i det amerikanska samhället. I San Francisco fick också de homosexuella tidigt sin fristad. Här kan de aidssjuka och hiv-smittade leva med större värdighet än på andra håll i USA.
En och annan ton av ”frisco-jazzen” hörs också ännu ibland mellan skyskraporna, där kabelvagnarna har sin startpunkt. Allt detta gör San Francisco till en av USA:s mest besöksvärda städer.
Den som sett biofilmer som Bullit eller Chinatown kan ana vilka miljöer och dramatik som ryms i en stad som San Francisco. Över Frisco svävar en alldeles särskild magnetism och en känsla av kreativitet och känsla av gemenskap och att höra till som man inte lika lätt känner på andra håll i USA. Kanske också därför att San Fransciso är den bar- och restaurangtätaste staden i USA per invånare.
Världens kanske mest kända bokhandel City Lights Bookstore, ligger intill den Vesuvio som utsetts till en av världens tio bästa barer. Vesuvio vid Jack Kerouac Alley blev beatniksens stamställe när Neal Cassidy den 17 oktober 1955 gick in där och läste poesi för gästerna.
Den tidigare så berömda samhällsprotesten är inte lika framträdande som förr. Men finns dock kvar styckevis och delt. Trots att studenterna nu arbetar med stor flit för att så snabbt som möjligt komma igång med sina karriärer.
Ty det krävs välbärgade föräldrar alternativt ett frikostigt stipendium för att ha råd att plugga på Berkeley, som räknas till de fem-sex bästa universiteten i världen.
Ett universitet som fostrat många nobelpristagare genom åren och där nu Bill Clintons gamle arbetsmarknadsminister Robert Reich är tillbaka som professor. Han är också en flitig debattör om tillståndet i USA och den handlingsförlamade kongressen som varken klarar att komma till beslut om den federala ekonomin eller skärpa landets orimligt liberala vapenlagstiftning.
Så bara att gå runt här på campus i Berkeley och sedan strosa runt i San Francisco, kolla konsten på museet för modern konst, slinka in på nån bar, ta det goda lokala Anchor-ölet och njuta av atmosfären i denna liberala och frihetliga miljö där den moraliska högerns teapartyister i republikanska partiet ingenting har att hämta i president-, kongress- och delstatsval är en lisa för själen.
Just hit återvänder man gärna flera gånger i livet.