Sammelsurium

Politik2007-12-22 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Fredrik Haages text här intill rör hur Sida använder sina pengar. Men hur är det med de privata välgörenhetsorganisationerna, som är mycket aktiva nu vid jul? I går publicerades två viktiga granskningar av dessa organisationer.
Svenska Dagbladet har granskat de organisationer som svartlistats och blivit av med sina så kallade 90-konton. Av 36 svartlistade organisationer är 17 fortfarande aktiva. Enbart tolv av dessa är så pass öppna att SvD kunnat granska dem.
I fjol detta svartlistade dussin in 170 miljoner kronor. Av pengarna gick 43 procent till välgörenhet. (För att vara berättigad till ett 90-konto krävs att minst 75 procent av insamlade medel går till ändamålet.)
Värst av alla är Humana Sverige, den organisation som tidigare hette UFF, där 676000 av insamlade 19,4 miljoner går till välgörenhet. Tre procent!
Men det finns trots allt 350 organisationer som är berättigade till 90-konton. De klarar av att låta i genomsnitt 93 procent av insamlade medel gå till välgörenhet. Det känns ju betryggande.

Men även dessa organisationer fick finna sig i att granskas i går, i tidskriften Fokus. Där uppmärksammas att flera av våra mest välrenommerade hjälporganisationer radikalt förändrat sin lönepolitik på senare år.
Röda Korsets generalsekreterare Christer Zettergren har en årslön på över en miljon. Rädda Barnens Charlotte Petri Gornitzka tjänar 996000. Elisabet Andersson på SOS-Barnbyar drar in 847000 om året. Ja, till sig själv alltså.
Röda Korsets ordförande Bengt Westerberg försvarar ordningen:
- Det är en rimlig lön för en chef på en så här stor organisation. Vi måste ha kompetenta människor anställda här hemma i Sverige och det kostar pengar.
Westerberg tar för övrigt emot 800000 om året som ordförande i Röda Korset.
Behöver inte hjälporganisationerna främst människor som brinner för det de gör? Och finns det inga kompetenta bland dessa?