När Stefan Lövfen höll sitt första maj-tal lovade han att bilda en feministisk regering. Socialdemokraternas partiledare talade sig varm om rätten till heltid, färre visstidsanställningar och stopp för ofrivilliga delade turer.
På Socialdemokraternas hemsida står följande att läsa: ”Socialdemokraterna är ett feministiskt parti. Kvinnor och män ska ha lika rätt och lika ansvar i familjeliv, yrkesliv och samhällsliv. Jämställdhet, tillväxt och jobb hänger ihop.
Socialdemokraterna har ett mål som är viktigare än alla andra: Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020. Då behöver all kompetens tas tillvara på arbetsmarknaden och kvinnors sysselsättning öka.”
Budskapet är klart och tydligt: kvinnor och män ska ha samma rättigheter. Vad som inte är lika tydligt är vilka kvinnor som inkluderas tillika saknas i den analysen. Om vi utgår från att rätten till heltid gör skillnad för kvinnors löner, liv och klass och därmed inkluderar alla kvinnor bör vi samtidigt också ta oss an frågan om arbetstid: rätten till heltid i kombination med sex timmars arbetstid skapar fler arbetstillfällen och sparar samtidigt på kroppar så att de inte slits ut i förtid.
En annan linje som behöver drivas i en feministisk regering är hur vi tar oss an de strukturer som idag står i vägen för att sysselsättning ska vara tillgänglig och bidrar till att inte alla människor får jobb på grund av ursprung, efternamn, kön och så vidare. På samma sätt som de strukturer som bidrar till att människor blir utsatta för sexism, rasism och dålig arbetsmiljö.
En annan stor bov i dramat är Rut-avdraget, en borgerlig reform som inte går ihop med en jämställdhetspolitik.
Enligt en undersökning är Rut den tjänst som används mest hos kärnfamiljer i överklassområden som Danderyd, Lidingö och Täby: 5,5 procent av befolkningen använder sig av Rut och de är främst höginkomsttagare. Av dem med en årsinkomst över
400 000 använder 13 procent Rut. Däremot är det mycket ovanligt bland personer med låg inkomst, de kan räknas i promille
Den kanske tydligaste effekten av Rut-avdraget är att ett antal över-/medelklassfamiljer har fått mer fritid, eftersom de kan ägna mindre av sin egen tid åt städning – och är det värt 2,2 miljarder av gemensamma medel?” (Tiden 2/12 2013)
Och frågan är också om vi behöver ännu en reform som gör att män slipper ta ansvar för att de har Rut att luta sig tillbaka emot? För det är ytterligare en konsekvens av Rut-avdraget – billig arbetskraft i form av andra kvinnokroppar än de som ingår i den egna kärnfamiljen hyrs in för att ta hand om hemmet.
Visst kan en feministisk regering ta sin avstamp i sysselsättning. Men låt oss börja med att ställa oss frågan: Sysselsättning på vems villkor?