När den obligatoriska militära värnplikten nu är avskaffad kanske vi skulle införa en annan sorts värnplikt? En samhällstjänst, fast utan att man begått något brott. Låt oss i alla fall leka med tanken en stund.
Vårt samhälle är byggt på demokrati, en folkvald politisk makt bestämmer hur detta samhällle ska se ut. Men denna politiska makt har blivit mer och mer isolerad från vår vardag.
Nu pratar jag inte om det politiska samtalet utan om de politiska organisationerna. Allt färre är engagerade i politiska partier, de allra flesta får sin kunskap och information om politiskt arbete via medierna.
Även medierna har genomgått en dramatisk förändring på bara några decennier. Helt borta är nästan den refererande journalistiken, den som helt enkelt berättar om politiska beslut.
I dag är politiken dramatiserad, delvis av medierna men framför allt av partierna själva. Vad som är ägget och vad som är hönan kan vi lämna därhän för tillfället.
Resultatet är att det är konflikterna och det spektakulära som får genomslag. Politiken beskrivs mer och mer i de termer vi är vana med från sportens värld. Det finns vinnare och förlorare, rookies och veteraner. Somliga byter lag och formkurvor är på väg upp eller ner.
Rekryteringen till maktens positioner sker i dag från en mycket snävare krets än tidigare. Konkurrensen om de politiska uppdragen har genom detta minskat, det är färre som slåss om platserna helt enkelt. Inte minst är det glest i farmarlagen om man ska fortsätta använda sporttermer.
Bara häromdagen kom rapporter om att nästan alla ungdomsförbund ökat sitt medlemsantal men skillnaden är ändå enorm om man jämför med när undertecknad var ung. Då fanns det avdelningar i varenda socken inom det parti vars färg klär denna sida. Antalet medlemmar räknades i tusental. CUF i dag har tre avdelningar på hela Gotland och medlemmar räknas inte ens i hundratal utan tiotal. Drygt 1 000 medlemmar i hela landet.
För de andra ungdomsförbunden ser det likadant ut.
Ändå är det politiska intresset högt, både bland unga och gamla.
Så det här med samhällstjänst drömmer jag om skulle vara en sorts ersättning för den demokratiska skolning många av oss som är medelålders i dag fick i ungdomsförbunden, eller för all del andra föreningar.
För ju längre bort allmänheten kommer från de partipolitiska strukturerna, desto större blir klyftan mellan makten och medborgarna. Insikten i hur samhället är uppbyggt kan förvisso läras ut teoretiskt i skolan men ger inte samma effekt som praktisk inlärning.
Politikerföraktet skulle minska och basen för rekrytering till makten skulle breddas.
Drömma kan man ju alltid?