Ibland blir man berörd. Uppdrag gransknings reportage om skjutningarna i Biskopsgården i Göteborg förra veckan berörde mig mycket.
Vad är det som gör att gäng av unga män beväpnar sig och beskjuter varandra? Till och med på ett torg mitt på dagen inne i Biskopsgården.
En stor del av förklaringen är säkert det som den intervjuade mannen berättade, det är droger och kamp om territorium. Ännu yngre pojkar lockas till gängen och utnyttjas som budbärare. Fruktan sprider sig och ingen vågar berätta för polisen, än mindre vittna i domstol.
Några unga flickor berättade att de känner som att de bor i en slum, att deras stadsdel inte är en del av Göteborg. En vuxen kvinna gav uttryck för samma tankar. Man kände sig inte som svenskar. Imamen berättade i sin tur att hans små barn var rädda för att vara ute.
Jag blir sorgsen över deras berättelser och känslor. Att höra dessa unga flickor, födda i Sverige, ge uttryck för känslor av att leva i en slum var inte roligt.
Genast inställer sig frågan hur det har blivit så här och från en del håll kommer svaret att bli att det är invandringens fel eller att det är det mångkulturella samhället som bär skulden.
Lägger ingen skuld
Jag tänker inte försöka besvara min fråga och heller inte lägga skulden på vare sig den nuvarande regeringen eller tidigare.
Viktigare är att försöka besvara frågan hur vi gör för att det inte ska uppstå en sådan situation som i Biskopsgården eller i Husby och vad gör vi åt problemen idag.
Men Uppdrag gransknings reportage har styrkt mig i min uppfattning att alla måste kunna känna sig delaktiga i samhället, hela samhället och inte bara orten eller förorten som man bor i.
Att bidra till att man känner sig välkommen i samhället är en plikt för alla. Det är också en plikt att kämpa mot främlingsfientlighet och rasism.
Polisen i spetsen
Ren kriminalitet ska givetvis bekämpas av rättssamhället med polisen i spetsen, aldrig någonsin ska det accepteras att man skjuter människor på öppna gatan. Bilbränder och förstörelse ska heller aldrig accepteras.
Men polisen kan inte skapa ett samhälle för alla. Ett samhälle för alla skapas genom engagemang och en målmedveten strävan efter ett sådant samhälle.
Det skapas genom att det finns lika bra skolor i Biskopsgården som i andra delar av Göteborg. Det skapas genom en hälso- och sjukvård som är lika bra i Biskopsgården som på Hisingen.
Det skapas genom att invånarna, från barn till gamla, känner att de omfattas av samhället och att det samhället är lika angeläget om deras möjligheter till lycka och ett gott liv som det är angeläget om Hisingen, Södermalm, Visby och andra städer eller stadsdelar.
Allas uppgift
Att skapa känslan av att vara lika mycket värd som de andra som har varit svenskar i flera generationer, att skapa känslan av att ha samma möjligheter till utbildning och arbete.
Att skapa den känslan är samhällets och politikens uppgift men det är också en uppgift för dig och mig.
På det sättet är det min övertygelse att vi kan skapa ett samhälle där alla känner sig delaktiga och trygga. I ett sådant samhälle behöver inte unga pojkar söka sig till äldre, kriminella ungdomar för att synas.