LEDARE
I så gott som alla företag och organisationer finns en rad moment som kan sägas vara egna verksamheter i verksamheten. Sedan en tid har det gått upp för företags- och verksamhetsledare att man kan lyfta ur dessa moment för att effektivisera och samordna med andra som har samma behov av vad det nu är man tillverkar eller erbjuder. Till viss del finns det säkert både ekonomiska vinster och ekonomiska dito att göra men som med allt gäller det att ha en känsla för var gränserna går.
Gränsen när man förlorar helheten och den påtagliga effektivitetsvinst det innebär att vara flera som förvisso jobbar med olika saker men ändå mot samma mål. Man bör också ha grundläggande kunskaper i mer än ekonomi och produktionsflöden, till exempel i psykologi och den dynamik som skapas när människor jobbar tillsammans mot samma mål. Man borde göra flödesscheman på hur olika ”linjer” i en verksamhet berikar, stödjer och hjälper varandra för att nå ett bättre resultat. Något som man måste vara beredd att avstå när man styckar upp verksamheter och bygger in avstånd mellan människor.
Detta sätt att långsamt stycka upp och förändra en verksamhet skapar en normaliseringsprocess. När man inser vad det är som gått förlorat är det liksom för sent, det finns ingen konkret förändring eller stort beslut man kan protestera mot. Med små steg har det som en gång var en fungrande enhet med sammanhållning, lojalitet och gemensam drivkraft försvunnit till fördel för ett ”vi och dom” där ansvaret alltid finns ”nånannanstans”.
Med tanke på denna långsamma förändring av såväl näringsliv som offentlig verksamhet är det så otroligt viktigt, befriande och fantastiskt att det finns människor som Jane Erixon.
Jane Erixon hade anledning att larma ambulans när en ung kvinna var akut sjuk på Östercentrum häromnatten. Trots att de befann sig mitt på stan, vid Alis på Öster, fick Jane svara på en massa irrelevanta frågor om var hon befann sig.
Jane Erixons berättelse är inte unik, GT har berättat om flera fall där hjälpen har dröjt eftersom larmcentralen inte kunnat förstå ens kända adresser längs stora vägar.
När larmcentralen försvann från ön förlorades också effektivitet och trygghet i att man direkt kunde larma de styrkor som behövdes samtidigt som man hade full koll på vilka som var på väg och vilka som var på plats. I dag larmas styrkorna från olika håll och ingen har helhetskollen.
Hur det kunde bli så galet är svårt att förstå, säkert var tanken från de beslutande god men resultatet har inte blivit gott.
Jane Erixon nöjde sig inte med att bli arg. Hon har nu startat en kamp för att få tillbaka den viktiga larmcentralen till Gotland.
Även om det är lättare sagt än gjort så går det, på sikt, om viljan finns.