En sak har inte förändrat sig sedan förra mandatperioden. Det är förbluffande hur nära varandra som majoritet och opposition befinner sig i budgetfrågor. I en mångmiljardbudget ligger man någon promille ifrån varandra. Alliansen fick till och med igenom några förslag. Men bara sådana förslag som innebär ytterligare utgifter.
Jag önskar att spännvidden var större, att alliansen visade på ett tydligare alternativ.
Nu handlar striden mest om vem som är den bästa förvaltaren. Och ingen vinner. Ja, man till och med misslyckas tillsammans.
Gårdagens sammanträde i regionstyrelsen hade några gamla gemensamma havererade projekt att hantera.
I en av dessa frågor visade man lite ryggrad. Snäcks camping är offer för en åttaårig följetong, med ständigt nya byråkratiska och politiska förvecklingar. Men regionstyrelsen vill nu stå fast vid den åtta år gamla överenskommelsen om villavagnar med mera på Snäck.
Planförslaget från byggnadsnämnden och dess ordförande Bo Björkman innehöll inga villavagnar i strandskyddszonen. Men i regionstyrelsen var det Bo Björkman som lade förslaget som kan leda både till att villavagnarna blir kvar och bereda plats för annan bebyggelse. Även om det är långt kvar till en ny detaljplan.
Det var bara Miljöpartiet och Vänsterpartiet som röstade emot. Det som tidigare hände i Byggnadsnämnden var tydligen bara en avledande manöver för att skjuta allt rödgrönt internt bråk på framtiden. Synd att det skulle innebära ökad osäkerhet för det inblandade företaget.
Om den rödgröna koalitionen rämnar så var det här som sprickan började bildas. Det rödgröna koalitionsbygget borde kanske bygglovsprövas?
Ett annat mångårigt projekt där båda sidor har bidragit till förbistring är kongresshallen. I går behandlade regionstyrelsen den revision som gjort av en oberoende byrå, sedan regionfullmäktige underkänt projektets (ytterst senkomna) slutredovisning.
Den goda nyheten är, med ett ord lånat av Åke Svensson, att det inte förekommit något "fuffens". Men det är en rad fel begångna, brister som började uppstå redan då man skyndade på projektet för att kunna plocka åt sig pengar från EU och regeringen. Som så ofta hamnade man snett redan då man började jaga "gratis" pengar. Och som så ofta visade det sig bli dyrt.
Men man avstår från att i någon enda form utkräva eller identifiera ansvar för de misstag som begåtts. Ansvaret ligger utsmetat som en tunn hinna över både höger och vänster, över både politiker och tjänstemän. Det är så tunt att det är genomskinligt, som om det inte alls fanns där. Och då gör det naturligtvis inte det.