Ledare: Samarbete med idéburna organisationer

Vid Regionfullmäktiges sammanträde i måndags bifölls äntligen min motion om att ta fram en "Lokal överenskommelse med idéburna organisationer" på Gotland. Många av våra välfärdsverksamheter som i dag anses självklara utfördes fram till mitten av 1900-talet av ideella organisationer. När vår nationella välfärd utvecklades tog det offentliga över allt större delar av välfärdens kärnverksamhet, som utvecklats och drivits av organisationer.

Nu börjar intresset för verksamhet organiserad av andra än kommun eller företag återigen öka.

Man talar i dag mycket om att kommunerna i framtiden inte kommer klara att ensam tillgodose medborgarnas alla behov. Dels handlar det om ekonomin, dels om att samhälls- och värderingsförändringar tvingar fram nya roller och relationer mellan de lokala aktörerna.

Därför behövs mer strukturerade förutsättningar för regionens samarbete med de idéburna organisationerna. Det finns många exempel där organisationerna ser behov, förändrar och utvecklar nya verksamheter, tar fram ny metodik som bidrar till att stärka och utveckla både demokratin och välfärden.

När hemtjänsten gått är den äldre fortfarande ensam.

De före detta stökiga killarna ger istället kompisar råd och stöd där socialtjänsten saknar förtroende.

Mormor läser sagor på förskolan och så vidare.

Dialogen handlar om att bjuda in öppet, att se till att så många organisationer som möjligt finns med. Redan i dag har vi många kontakter och samarbeten igång, men nu behöver vi också ta fram en gemensam strategi - ett förhållningssätt som blir långsiktigt. Ett långsiktigt samarbete kräver att det är förankrat och inte personberoende även om det är personer som avgör samverkans utveckling.

I dag är ett näringslivsråd en självklarhet för många, och jag tycker det behövs ett motsvarande råd för dialogen med de idéburna organisationerna.

I den nationella Överenskommelsen för det sociala området (SKL, organisationerna och regeringen), finns sex principer som grund för samverkan. Man markerar både att organisationerna har en unik roll och att samverkan inte är en potentiell besparing utan en utveckling. Det handlar om självständighet, dialog, kvalitet, långsiktighet, öppenhet och mångfald. Det är också en bra grund för resonemangen i vår regionala dialog.

Lokalt kan det se olika ut hur det arbetet börjar. Det viktiga är att skapa både en organisatorisk och politisk bredd i arbetet. Så samverkan blir nu en utmaning för både organisationerna och det offentliga. Det krävs också en vilja för att påbörja ett sådant arbete. Det behövs ett politiskt ledarskap på Gotland med förmåga att samverka och öppna det offentligas arbetsformer för andra samarbetsparter.

En lokal överenskommelse ger tjänstemännen mandat och signaler om att arbeta aktivt med organisationerna och att föra en så jämbördig och öppen dialog som möjligt. Att föra dialog och stärka samverkan handlar om att vara tydlig med våra olika roller.

Samverkan är heller inget som finns på slutet utan något som byggs vid varje möte, handling och yttrande - och därmed integreras och implementeras i den ordinarie verksamheten. Ibland blir det kanske fel, både under dialogen och sedan när man samverkar.

Med svåra, nya uppgifter får man kanske räkna med en del grus i maskineriet ibland Men med alla goda krafter som finns på Gotland i dag är jag övertygad om att vi kommer att nå långt på Gotland med ett utvecklat samarbete som gagnar alla gotlänningar.

Med denna önskan om fortsatt gott samarbete vill jag önska er läsare av min spalt sköna helgdagar framöver.