LEDARE
”Eftersom det inte finns några nationella vägar eller järnvägar i Gotlands län finns det i den nationella planen inte några namngivna investeringar på Gotland”. Så står det i regeringens nationella transportplan för 2014-2015.
Nej, det är lite svårt att bygga järnväg till och från Gotland, därför har vi färjetrafiken istället. Denna kommenteras så här i den lokala länsplanen för Gotland: ”Gotlands läge gör tillgängligheten till en nyckelfråga och kommunikationerna med omvärlden är avgörande för utvecklingen. Färjetrafiken är därför av väsentlig betydelse för Gotlands utveckling liksom flygförbindelserna till Visby”.
Några pengar av de totalt 522 miljarder som ingår i planen avdelas dock inte för att värna denna avgörande faktor.
Och av de 34,9 miljarder som fördelats i lokala länsramar får Gotland 216 miljoner kronor som ska fördelas i en prioritering som nu ska göras lokalt. Därmed får Gotland minst anslag av alla län, det län som får näst minst får ändå mer än dubbelt så mycket som Gotland.
Nej, jag tycker inte att pengar till infrastruktur ska fördelas rättvist så alla får lika, utan självklart efter behov. När det gäller just infrastruktur är dock behoven om inte outsinliga så stora. Här kan man göra olika val och prioriteringar. Man kan satsa miljarder för att bilister ska spara en kvart på redan breda och fina vägar, eller så kan man satsa miljoner på att göra vägar på till exempel Gotland i sånt skick att man får köra fortare än 70 kilometer i timmen.
Till syvende og sidst är det pengarna det handlar om även när det gäller Gotlandstrafiken, inte vad man klassar den som eller vem som äger fartygen. Jag är inte lika tvärsäker som andra på att allt skulle lösas om man klassar om trafiken till infrastruktur. Om jag har fel kommer å andra sidan allt att lösas om Socialdemokraterna bildar regering efter valet. I alla fall är det budskapet från partiet nu, allt hade ordnats bara en rad motioner med bland annat detta krav hade vunnit bifall.
Grunden i att vi i dag har en så bra trafik som vi har är själva modellen, att operatören får bedriva kommersiell trafik så länge den uppfyller kriterierna som ställs av staten för året-runt-trafiken. Detta kan självklart göras även om staten äger fartygen men då ska de finansieras utan den finansiella styrkan som den kommersiella trafiken ger. Risken är att vi får fartyg som uppfyller minimikraven men knappast den standard och snabbhet vi har vant oss vid.
Att klassa trafiken som infrastruktur flyttar statens finansiering till ett annat konto men vad är det som med detta garanterar en större tilldelning av statliga pengar? Hade viljan funnits hade det kunnat ske redan i dag. Det går ju faktiskt att omfördela pengar och öka ramar.
Men saknas viljan spelar det ingen roll vad man kallar trafiken. Och skulle det visa sig att jag misstar mig, finns det ingen fråga jag skulle bli gladare åt att ha fel i.