Det verkar saknas krisinsikt om det oerhört allvarliga ekonomiska läget, som den skattefinansierade välfärden på Gotland befinner sig i. Det är ett faktum att den ekonomiska krisen och Moderatregeringen försatt inte bara region Gotland, utan alla kommuner och landsting i Sverige, i en fruktansvärt pressad ekonomisk situation.
På Gotland måste politikerna skära kostnader nästa år med 40 miljoner kronor i vård, skola och omsorg. Och de kommande tre åren måste hela regionens kostym minskas med 120 miljoner kronor.
När Moderata Mats Linder i GA i går gnällde över att avgifterna för sophanteringen är så höga på Gotland, verkar han inte ha fattat, att det bara finns två vägar att få in pengar för att bekosta sophanteringen, avgifter eller höjd kommunalskatt. Är det en höjning av kommunalskatten Mats Linder vill ha istället för höjda avgifter för sophanteringen? De rödgröna på Gotland vill inte höja kommunalskatten för att klara 2012 års budget.
Men i många andra kommuner och landsting tvingas man höja skatten för att klara välfärden. Till och med borgerligt styrda Täby höjer skatten nästa år för att slippa skära i välfärden. Nu höjer de väl från en betydligt lägre nivå än Gotlands. Men likväl tvingas de höja på grund av Moderatregeringens övervältringar av kostnader på kommunerna. Den misslyckade jobbpolitiken och höga ungdomsarbetslösheten ger ökade socialbidragskostnader i kommunerna. Och skolminister Björklunds lärarlegitimation och gymnasiereform tar djupa tag i kommunernas ekonomi.
Den borgerliga oppositionen på Gotland låtsas att avskaffandet av Bussiga kortet i Visby och diverse privatiseringar ska ge drygt åtta miljoner kronor. Nu är det i verkligheten inga besparingar, utan luftpengar. Men även om så vore, hur långt räcker åtta miljoner kronor vid ett sparbehov på 40 miljoner nästa år och 120 miljoner kronor under tre år. Antingen saknar de borgerliga partierna på Gotland helt krisinsikt eller också vill de inte ta ansvar för Gotland, utan överlåter det helt åt den rödgröna majoriteten.
Problemet för Åke Svensson och de rödgröna är att få gotlänningarna att ha krisinsikt om det ekonomiska allvaret och hotet mot all den välfärd vi värderar så högt på Gotland. Samtidigt måste vi alla kunna känna framtidstro och att det går att rida ut stormen mot vår gemensamma gotländska välfärd.