Att alla människor som drabbas av svår sjukdom vill bli friska fortast möjligt betraktas av de flesta som självklart. Men för många krävs det inopererande av "reservdelar" för att kunna återgå till ett normalt liv och då uppstår det problem. Det är nämligen akut brist på donatorer av olika organ.
Sverige har bland den högsta donationsviljan i Europa och runt 80 procent av svenskarna säger sig vara villiga att ställa sina organ till förfogande efter att de avlidit.
Och eftersom flera organ kan tas tillvara som "reservdelar" från varje människa kan en enda donator rädda många liv.
Men trots att så många säger sig vara donationsvilliga är det långt ifrån alla som gjort sin vilja känd genom donationskort, information till anhöriga eller anmälan till donationsregistret. Många värdefulla organ går därför förlorade helt i onödan och för behövande patienter blir väntan onödigt lång.
Nu säger en del att jag talar i egen sak och det är sant, men det gör ju inte frågan mindre viktig. Så prata inte bara om viljan att donera, utan anmäl dig också till donationsregistret.
Nordkalks nya kalktäkt på norr har varit ett debattämne under flera år och under sommaren har det hettat till ordentligt. Jobben mot vattnet. Motståndarna värnar den framtida vattentillgången och befarar att en utökad brytning kan äventyra både grundvattnet och Bästeträsks rena vatten.
Förespråkarna, anser att riskerna kan förutses och därmed undvikas. Som vanligt en övertro på tekniken och det gamla uttrycket "ingen vet vilken väg vattnet tar" tål att ständigt upprepas i dessa sammanhang.
Det är lätt att dra paralleller till det segdragna bygget av järnvägstunneln genom Hallandsåsen. Där har nämligen naturens krafter visat sig starkare än teknikens. Lokalbefolkningen kände sedan urminnes tider till det extremt höga grundvattentrycket och varnade för projektet, men experterna ansåg att detta kunde lösas med modern teknik. Alla vet vi slutresultatet.
Tunnelbygget startade 1992 och är ännu inte slutfört, mycket beroende på inströmmande vatten.
När det gäller Bunge utropar alla politiker i kör: "Vattnet först, sedan jobben!" Men det vore en överdrift att påstå att huvuddelen av politikerna tagit strid för just vattnet och nu säger sig de flesta lita på att tekniken löser vattenfrågan.
Men som sagt. ingen vet vilken väg vattnet tar, så det är en stor risk som tas och det ges bara en chans!
Vid upphandlingen av nya skolskjutsavtalet har det fokuserats mycket på säkerheten. Bussarna ska vara utrustade med bälte, alkolås och bra däck. Men det finns en bortglömd bit och det är placeringen av vissa hållplatser.
I min egen socken finns till exempel två hållplatser där skolbussen först ska stanna på en trafikerad 70- respektive 80-väg och sedan backa in på en mindre väg och vända.
Just det, backa på 80-väg! Inte bara farligt för barnen utan också för bilisterna på dessa vägar. Och hur ska det fungera i vinter med mörker, halka och höga snövallar?
Fokus sägs ha lagts på säkerheten, men verkligheten är ibland annorlunda.