Sahlin slösar bort övertaget
Foto: Ingvar Karmhed / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Är det krisen som hjälpt regeringen? På sätt och vis ja. En internationell kris kan stärka en regering. Om man samlat i ladorna och har starka statsfinanser. Om man driver en politik som inger förtroende. Alliansen har motsvarat dessa krav. När oppositionen samtidigt driver en populistisk ansvarslös politik så hjälper det naturligtvis till att göra kontrasten extra tydlig. Så har Mona Sahlin lyckats nästan utradera ett massivt övertag inom loppet av några månader.
Lätt fånget, lätt förgånget. Oppositionens tidigare framgångar byggde så gott som uteslutande på att INTE presentera någon egen politik. Folkligt missnöje med innehållet eller utformningen av några reformer, som fastighetsskatten och FRA-lagen, kostade regeringen stöd. Oppositionens strateger hade bestämt sig för att det är silver att tala och guld att tiga. Väcker man ingen anstöt skrämmer man inte bort någon.
Men krisen och det annalkande valet tvingade till slut ut oppositionen på banan. Och Socialdemokraterna drog då två felaktiga slutsatser. Man valde en överbudspolitik som färre och färre känner är trovärdig. Och man trodde att om en tät allians är rätt väg till valvinst för borgerligheten så måste det vara rätt motdrag för vänsteroppositionen. Det har visat sig felaktigt. S, V och MP delar inte grundläggande värderingar på samma sätt som borgerligheten gör. Och samarbetet med Miljöpartiet och framförallt Vänsterpartiet vrider politiken ytterligare i en icke önskvärd populistisk riktning. Som ett resultat av samarbetet betraktas nu Socialdemokraterna som MINDRE kapabla att regera än tidigare.
Några moln på himlen? Ja, Moderaterna har ett mycket starkt stöd, medan det går sämre för de andra partierna i Alliansen, framför allt för kristdemokraterna. När ett parti känner sin själva existens hotad kan det mycket väl få konsekvenser för samarbetet. Kanske är en verklig valallians, en valallians där Moderaterna inte är alltför ogina mot de andra, måste bli lösningen. Det svenska politiska landskapet liknar mer och mer ett tvåpartisystem. (Tvåpartisystem brukar för övrigt gynna borgerliga partier.) Är det då inte det logiska steget? Och så slipper man lita på ... ja, när det gällda vänsterpartiet brukade man tala om "kamrat fyra procent". Det stämmer illa om det gäller kristdemokraterna. Vad sägs om "broder fyra procent"?