Sahlin lyfter fram Sverigedemokrater
Mona Sahlin och talmanskandidat Kent Härstedt.Foto: Fredrik Persson/SCANPIX
Foto: FREDRIK PERSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Socialdemokraterna var inte ute efter något annat än att framhäva Sverigedemokraternas roll och att regeringen inte har riksdagsmajoriteten bakom sig. I valrörelsen var Mona Sahlin Sverigedemokraternas effektivaste valarbetare, med sina utspel om hur hon själv och andra politiker bör förhålla sig till partiet. Nu verkar hon göra vad hon kan för dem även i riksdagen.
Det är ett spel som Socialdemokraternas ursprungliga talmanskandidat, Björn von Sydow, inte ville deltaga i. Kent Härstedt fick istället ta på sig det smutsjobbet.
Det som händer i dag är betydligt intressantare. Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring kommer att sätta tonen för den nya mandatperioden. Hur ambitiös är reformagendan? Hur påverkar det parlamentariska läget statsministerns planer?
Budskapet om förändring var inte lika starkt i årets valrörelse som 2006. Därför fanns redan före valet anledning att befara att alliansen skulle skruva ner tempot. När nu alliansen inte längre har majoriteten i riksdagen kan Reinfeldt se sig nödsakad att sänka ambitionerna ytterligare och söka större konsensus. Mer om detta vet vi - kanske - efter morgondagen.
Intressant är också regeringens nya sammansättning. Personligen hoppas jag att Moderaterna inte mjölkat så många M-ministrar som möjligt ur partiets valframgång. Det bådar i så fall inte gott för alliansen.
Vilka ministrar får stanna? Vilka får nya uppgifter och vilka får gå? Och vad blir det för nykomlingar?
Det är bra om vi slipper den cirkus vi begåvades med förra gånget det begav sig. Två ministrar tvingades gå efter bara några dagar.
TT kablade i går ut att socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) får sparken. Om det stämmer är det både orättvist och väl motiverat. Visserligen hade hon styrkan att genomföra omfattande reformer, bland annat av sjukförsäkringen. Å andra sidan hade hon inte styrkan att försvara reformerna. Å tredje sidan fick hon inte stöd nog av resten av regeringen. Å fjärde sidan var sjukförsäkringsreformen behäftad med några olyckliga fel som fick rättas till i efterhand.
Hur man än väger förtjänster och brister - det är ändå laget som är viktigast och det är nog en riktig bedömning att det krävs en ny kraft på posten.