I Ukrainas huvudstad Kiev finns ett stort torg som kallas Maidan Nezalezjnosti, SjÀlvstÀndighetstorget. Namnet syftar pÄ Ukrainas frigörelse frÄn Sovjetunionen.
I Kairo finns ett stort torg som kallas Midan Tahrir, Befrielsetorget. Namnet gÀller officiellt sedan en grupp officerare 1952 tog makten frÄn en regim lierad med Storbritannien.
Maidan och midan Àr lÄn frÄn persiskan och betyder just "torg".
2004 symboliserade Kievs Maidan kampen för att slippa fÄ en president som fuskat sig till valseger.
2011 symboliserar Kairos Midan kampen för att fÄ bort en illa sedd president.
Huruvida Àven den militÀrregim försvinner som en gÄng kortslöt en möjlig utveckling mot verklig frihet ÄterstÄr att se.
Liksom i Ukraina 2004 ligger ett fuskval nÀra i tiden. Men dÄ, i höstas, verkade Egypten och omvÀrlden, nöjt eller uppgivet, finna sig i valresultatet. Man Ätergick till att gissa om president Mubarak avsikter inför presidentvalet kommande höst.
Men nÄgot hÀnde. I Tunisien vacklade och föll en kollega till Mubarak.
Mohamed Bouazizi, med akademisk examen men arbetslös, hade brÀnt sig till döds offentligt, i desperation sedan polisen berövat honom hans möjlighet till försörjning - ett grönsaksstÄnd. Indignationen över nÄgot som uppfattades som om det kunde ha drabbat vem som helst besegrade mÀnniskors fruktan. Först i Tunisien, sedan i Egypten.
Men arabiska frihetskÀmpar har anledning minnas vad som hÀnde deras kamrater i Ukraina.
Efter Maidan 2004 blev det snabbt nyval.
Den orangea revolutionens ledare kom till makten.
Bara för att spela bort allt. Jo, utmaningarna var svÄra, men ansvaret var frÀmst personligt.
I fjol valde Ukraina till president den man som Maidans frihetskÀmpar vÀnde sig mot 2004. Och vad har hÀnt?
Den 70-Äriga amerikanska mÀnniskorÀttsrörelsen Freedom House rankar sedan 1972 vÀrldens lÀnder som fria, delvis fria och ofria. Nu har Ukraina flyttats ned, till kategorin delvis fria. Ty makthavarna gör som i ofria Ryssland. Pressfriheten minskar, rÀttsvÀsendet anvÀnds för att förfölja politiska motstÄndare.
Ăven globalt Ă€r utvecklingen negativ. Freedom House skriver att lĂ€get för de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna försĂ€mrats i 25 lĂ€nder.
Men kanske ljusnar det nu i arabvÀrlden. Kanske klassar Freedom House nÀsta gÄng Egypten och Tunisien som fria, i alla fall delvis.
"Mission accomplished", uppdrag utfört, twittrade Wael Ghonim, Googles nu vÀrldskÀnde chef i Kairo, nÀr militÀren meddelat att folkets önskningar skulle uppfyllas.
Han och alla andra vet att det inte stÀmmer. En korrumperad polisstat ÄterstÄr att avveckla, liksom det militÀrindustriella komplexet, innan det förhoppningsvis historiska skett att Egypten Àr tillbaka, som modell i sin del av vÀrlden, i kraft av sin Tahrir.
Vanliga egyptier torde ha annat att tÀnka pÄ Àn vÀrldspolitiken. 1950 var de drygt 20 miljoner och nu Àr de drygt 80 miljoner, pÄ samma smala landremsa lÀngs Nilen. För dem handlar det förvisso om frihet och stolthet, men ocksÄ om att överleva.