Sabuni - ministern som tar ansvar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är retfullt att Skatteverket har tagit god tid på sig att betala vad man är skyldig medborgarna. Särskilt med tanke på att myndigheten aldrig tolererar när någon stackars skattebetalare ligger efter med en inbetalning. Som vanligt anser de styrande att de inte behöver rätta sig efter sina egna regler. Det är inte konstigt att förtroendet för politiken minskar i en stadig takt.
Någon som trots allt gör sitt bästa för att återupprätta medborgarnas tro på dem som förfogar över skattepengarna är Nyamko Sabuni. Häromdagen "avslöjade" TV4 Nyheterna att jämställdhetsministern knappt har rört de 400 miljoner kronor som har avsatts för satsningar inom hennes område.
Endast i Sverige kan det betraktas som ett dramatiskt avslöjande när ett statsråd är sparsam med sin budget. Få politiker i väst är i allmänhet så slösaktiga som de svenska - inte minst våra jämställdhetspolitiker. Den socialdemokratiska regeringen formligen duschade pengar över Margareta Winberg och Mona Sahlin, som de sedan skänkte till radikalfeministiska aktivistgrupper. Men Sabuni har en annan bild av vad man bör använda resurserna till:
Vi kan inte bara sätta sprätt på pengarna, säger hon. "Det viktigaste är att vi arbetar fram förslag som kan leda till utveckling", inte att "den som skriker högst" får bidrag.
Sabunis uttalande är, utan att överdriva, ett av de viktigaste som har fällts av en alliansminister sedan maktskiftet i höstas.
Med några få ord formulerar hon problemet att särintressen och gaphalsar får ta del av skattemedel, som är till för att föra en framgångsrik jämställdhetspolitik. En ordning som troligen hade tillåtits leva vidare om inte just Sabuni utnämnts till ansvarigt statsråd.
Finansministerns reaktion är att ta tillbaka jämställdhetspengarna; "Det finns en massa hål att stoppa om inte Sabuni vill ha dem". Varför är han så nedlåtande mot den enda ministern i regeringen som vill hålla kontroll över sina utgifter? Och varför ger han istället inte tillbaka pengarna till de människor som tjänade ihop dem? I den händelse att Sabuni inte finner användning för de nära 400 miljonerna finns det säkert en och annan skattebetalare som har ett hål eller två att stoppa. Det vore en riktig skatteåterbäring, det.