Det har varit märkligt tyst om fraktpriset på färjorna, sedan jag skrev om vem som stod för största delen av fraktpriset. Det verkar som LRF och andra som klagat på fraktpriset, trott att det var statens och rederiets fel, men det är ju speditionsfirmorna som kör frakterna, som tar den största delen av priset. Nästan 80 procent.
En sänkning av fraktpriset på båten skulle bara ge en sänkning av det totala fraktpriset med fem procent. Och LRF och andra klagar på att det gotländska fraktpriset är 25-30 procent högre än jämförbara frakter på fastlandet.
Det är inte alla som klagar på fraktpriset. Vi har nästan landets lägsta livsmedelspriser i affärerna, så tydligen har livsmedelskedjorna bra avtal med speditionsfirmorna om sina fraktpriser. Kanske är det helt enkelt så, att man måste var stor upphandlare av frakter för att få ett bra pris från speditionsfirmorna. Och att de många små fraktköparna får betala mycket mer för att de är så små.
Är då lösningen att alla fraktköpare inom LRF-sektorn skulle gå ihop och göra en stor upphandling av frakter hos speditionsfirmorna, som då skulle tvingas tävla om dessa frakter. Och att det då skulle uppstå den konkurrens mellan speditionsfirmorna, som många eftersträvar, men tvivlar på verkligen finns.
Det verkar helt klart, att problemet med de gotländska fraktpriserna inte ligger hos rederiet, staten eller färjeavtalet. Den delen av det totala fraktpriset är bara runt 20 procent. Det är det pris som speditionsfirmorna tar ut som skrämmer öns näringsliv och som leder till protester från LRF och andra.
Alltså handlar de inte om insatser från politiken, utan att marknaden själv måste lösa problemet med ökad konkurrens. Valet står mellan sänkta fraktpriset eller utslagna företag på Gotland.