Är det ett problem att det kan kosta 120 000 för Almedalsbesökare att hyra en våning en vecka? Det är ju frivilligt för köparen och lukrativt för säljaren. Vem är offret?
Jo, det är klart. Så kan man se det. Men det bästa sättet att mjölka kon, är väl inte att också klämma blodet ur den? I längden så skadar extremhyror Almedalsveckan. Och om själva Almedalsveckan blir ockerhyrornas förlorare – ja, då slutar vi ju alla som förlorare. Gotlänningarna som mister besökarna. Och besökarna som mister veckan på Gotland.
Vad kan man göra åt saken? Man kan försöka vädja till uthyrarnas känsla för rimlighet och rätt. I viss mån är det ju många som redan följer denna inre kompass. Alla som hyr ut under Almedalsveckan försöker ju inte klämma ut precis så mycket som det går.
Men för att stoppa och vända utvecklingen mot ockerhyror tror jag att det krävs en annan typ av förändring. Och det är att öka utbudet. Det behöver bli fler som hyr ut sina bostäder och lokaler under Almedalsveckan. Om bristen inte är så svår så blir det också svårare att klämma ut varje slant ur Almedalsgäster i nattvilonöd.
Varför inte hyra ut din egen bostad, om det nu är så lönsamt? Ta och tillbringa en vecka någon annanstans på ön om du har möjlighet. Eller besök släkt och vänner på fastlandet, finansierad av Almedalsveckan. Pengarna kan också räcka till en lyxig hotellvistelse eller rent av en utlandsresa. Medan du smuttar på en kopp kaffe i Italien eller en kopp te på brittiska öarna kan du skicka en tacksamhetens tanke till dina konfererande husgäster på din soliga hemö. Ön som väntar på dig med ett nystädat hem när veckan är över, en sanering som hyresintäkten också finansierade.
Gotlänningarna är redan duktiga uthyrare. Under Almedalsveckan behöver vi bli ännu bättre, för vårt eget kollektiva bästas skull.
Själv då? Nja, hittills har jag jobbat varenda Almedalsvecka, under den tid jag har bott på ön. Men folkmängden i min bostad brukar öka med mellan 200 och 400 procent under den där veckan, utan en krona i hyresintäkter. Så jag behöver bara husera gamla vänner för att göra min egen samhällsinsats. Vilket alltså också kan vara ett rent nöje.