Om Fortifikationsverket ville behålla Närsholmen som en idyll för exklusivt internt bruk så hade det ju varit klokt att hålla en extremt låg profil så att man inte drog onödig uppmärksamhet till sig och till holmen. Då hade verk och personal kanske kunnat förlusta sig i suverän stil i många år än. Men arrogansen kom i vägen när verket först startade stora grävarbeten utan tillstånd i ett skyddat område och sedan struntade i länsstyrelsens beslut att arbetet skulle avbrytas.
Verkets generaldirektör Urban Karlström var snabb med att be om ursäkt och mäkla fred i höstas, för att reda upp den situation som hans underhuggare förorsakat. Inte så egendomligt. I början av november i fjol, då den gotländska konflikten mellan verket och länsstyrelsen blottlades, så var Fortifikationsverkets existens ifrågasatt. Regeringens egen utredare hade föreslagit att det skulle avvecklas och mycket tydde på att det skulle bli så också.
Men sedan dess, den 18 december, meddelade regeringen plötsligt att den beslutat att Fortifikationsverket trots allt blir kvar.
Det var inte ett bra läge för verket att verka omedgörligt i.
Men hur kommer det sig att verket släpper ifrån sig Närsholmen – och dessutom Enholmen, som också varit omstridd – nu när verkets framtid är tryggad för överskålig framtid?
Det har sannolikt något att göra med det regeringen skrev i pressmeddelandet, i samband med beslutet om att Fortifikationsverket inte skulle avvecklas
"Regeringen anser dock att det finns möjlighet till synergier och effektivisering inom och mellan Fortifikationsverket och Statens fastighetsverk. Regeringen har därför för avsikt att efter årsskiftet ge myndigheterna i uppdrag att gå igenom verksamheterna för att hitta möjligheter till samordning och synergier mellan myndigheterna samt redovisa möjligheter till effektivisering."
Nu är det alltså just Statens fastighetsverk som tar över holmarna och ansvaret. På så sätt kan Fortifikationsverket visa hörsamhet mot regeringens intentioner, samtidigt som man kan lägga två omstridda fastigheter och en rejäl pinsamhet bakom sig. Det sker till priset av att man få lämna ifrån sig verkets eget semesterparadis, men det blev i princip oundvikligt när konflikten blossade upp. Det gick inte att motivera att verket ska behålla detta, med tanke på hur man använt fastigheten och med tanke på att det finns lokala intressenter som har idéer om hur allmänheten skulle kunna dra nytta av en unik miljö.