Så får vi ett litet varmare Sverige
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den borgerliga kulturpolitiken tas ibland som intäkt för att samhällsklimatet är i färd att hårdna. Det sägs till exempel vara kyligt att uppmuntra konstnärer att höja ögonen från staffliet för att ansöka om F-skattsedel. Men det verkliga rödskynket för dem som menar att regeringen ägnar sig åt att förråa Sverige är förstås insatserna för att minska det stora antalet långtidssjukskrivna, varför just denna del av alliansens politik möter särskilt hård kritik. En kritik som nyligen har kommit till uttryck genom tidningen Aftonbladets uppmärksammade artikelserie om människor som behandlats illa av Försäkringskassan, rubricerad "Det nya tuffa Sverige".
Att Försäkringskassans byråkrater ibland har svårt att ta hänsyn till individuella behov, varför enskilda människor stundtals får lida, är förvisso beklämmande. Och de fall som tidningen tar upp är allvarliga. Till exempel kvinnan som invalidiserades av en stukad fot och som ordinerades vila i "extremt högläge", men som förvägrades sjukersättning eftersom Försäkringskassan tyckte att hon kunde jobba ändå. Eller föräldrarna Johnny och Mona som förlorade sitt barn och som i mötet med offentligheten fick höra att "sorg inte är en sjukdom", varför de nekades sjukpenning.
Men att låta dessa enstaka fall symbolisera hela det arbete som regeringen Reinfeldt lägger ned på att få tillbaka utstötta människor i arbete är inte bara orättvist, utan också djupt ohederligt. Objektiv journalistik handlar om att visa hela bilden, inte om att vinkla och spinna verkligheten så att den passar med förutbestämda åsikter. Långtifrån alla långtidssjukskrivna har legitima skäl, varför tidningens - och övriga kritikers - brösttoner saknar resonans.
Vad regeringen gör, genom att få sjukskrivna att återvända till arbetslivet, är att värna det välfärdssamhälle som inte minst socialdemokratiska Aftonbladet tycker är värdefullt. För att människor ska fortsätta vara villiga att betala de höga skatter som krävs för att upprätthålla Sveriges starka välfärdsstat är upplevelsen av att så många som möjligt bidrar mycket viktig. Uppfattar man att stora grupper i samhället drar sig undan från det gemensamma eller till och med fuskar blir betalningsviljan, och därmed stödet för offentligt finansierade välfärdsprogram, svagare. Detta tycks alliansen förstå, varför de borgerliga partierna använder stora resurser till att bryta de långtidssjukskrivnas utanförskap.
Att stimulera människor till att göra rätt för sig, och inte utnyttja välfärdssystem på sätt som det inte är tänkt, är inte att göra Sverige till ett kallt och hårt samhälle. Det är i stället att göra det mer rättvist, och därmed lite varmare.