KRÖNIKA
I boken ”Humlan som flyger – berättelsen om Stefan Löfven” skriven av Svenska Dagbladet-reportrarna Lena Hennel och Lova Olsson avslöjas Socialdemokraternas strategi att locka till sig Centerpartiets väljare och därmed förpassa partiet till en tillvaro utanför Sveriges riksdag. Ett avslöjande som fick stor uppmärksamhet och Centerpartiet hoppade jämfota av glädje för att få en sån klockren passning. Precis vad partiet behövde efter en ganska lång tid i rejäl uppförsbacke.
Partiledningen för (C) skrev självklart genast ihop en inbjudan till debatt med Socialdemokraterna och på Gotland skickade man en egen inbjudan till de gotländska socialdmokraterna.
Och nu har man fått svar.
Socialdemokraterna på Gotland tackar nej till att debattera landsbygd med Centern på Gotland. Tonen i svaret är typiskt socialdemokratisk. Lite nedlåtande och raljerande. Deras motivering till sitt nej tack är för det första att de anger Moderaterna som sina huvudmotståndare och att det därför är dem man helst debatterar mot. För det andra påpekar de att man kanske inte ska tro allt man läser i kvällspressen. Nu är Svenska Dagbladet såvitt jag vet en morgontidning men jag lovar att dementera det som riskmedierna eventuellt ljugit ihop efter att jag läst boken som jag precis har beställt.
Till sist tycker Socialdemokraterna på Gotland att det är alldeles för långt till valet för att de ska vara intresserade av någon debatt. Och som avslutning föreslår de en rad andra områden som de tycker att Centerpartiet hellre borde intressera sig för.
(S)urt sa räven...
Simon Härenstams (M) motion ställde krav på att utreda den politiska organisationen för att hitta effektivitetsvinster och minska antalet ledamöter i de politiska nämnderna. Det fanns ingen oklarhet i ambitionen som låg bakom motionen och det är inte heller någon nyhet att Moderaterna tycker att antalet politiker ska bli färre.
Frågan är varför man tycker det är så viktigt eftersom det inte sparar många kronor för regionen. Däremot minskar det demokratiska underlaget och politiker riskerar att bli en ännu mer anonym skara, ännu längre bort från väljarna än man är i dag.
Gustaf Hoffstedt var förvånad att det var han själv som var den förste som nämnde ordet populistiskt i debatten och kanske blev han besviken att han inte fick bemöta detta argument utan att det istället visade sig att intresset för att förnya och vitalisera det politiska arbetet var så stort hos övriga partier.
Det är lite svårt att komma från att det handlar om att attrahera väljare med ett enkelt grepp när Simon Härenstam efter många och engagerade inlägg utbrast att det var konstigt att ”vi politiker som alltid kräver av andra att de ska bli mer effektiva, men när vi pekar på oss själva då är allt tvärmot, då är det bara mitt parti som är för”.
Nja, inte riktigt va? Alla andra pratade snarare om det politiska arbetet i ett större perspektiv, hur man kan göra arbetet bättre och roligare. Det är inte att vara emot, det är att lyfta frågan från att bara handla om antalet politiker till hur man ska arbeta.