LEDARE
Jag är innerligt trött på polariseringen i debatten om ”vinster i välfärden”. I en ledare anförde jag en rad, i mitt tycke, ologiska argument från framför allt Vänsterpartiet, som ser på vinster i välfärden på olika sätt. Bland annat tycker jag det är orättvist och osakligt att hävda att privata utförare per definition är dåliga på både sin verksamhet och personalpolitik. Jag ser också en brist på logik i denna argumentation där man å ena sidan hävdar dålig kvalitet och dålig personalomsorg, å den andra att det är problem att ”alla inte kan välja” dessa dåliga alternativ.
Men replikerna på Gotlands Folkblad handlar om vad som teoretiskt kan hända och att John Bauer-historien utgör regeln, inte undantaget.
Privata utförare i alla branscher kan gå i konkurs, de avsätter vinster och fungerar rent allmänt på samma sätt. Men det är bara i vård, skola och omsorg själva vinsten blir ett problem.
Ulla Pettersson, ställer sig, liksom Socialdemokraterna på Gotland, mer på Vänsterpartiets sida i denna fråga än hur S centralt står. Det är bra att skillnaderna mellan de olika partierna blir tydliga. Problem uppstår när politiska företrädare säger en sak och gör en annan. Som att säga att varje ärende ska prövas för sig, men att sedan inte ens överväga att pröva verksamheter som tidigare med stor framgång utförts av en privat aktör (Pjäsen).
Det största problemet är när driftsformen blir överordnad den verksamhet som erbjuds. Privata företag kan gå i konkurs, det är en reell risk som man måste ha i åtanke och förebygga. Men. En kommunalt driven verksamhet kan inte gå i konkurs. Den kan tvärtom gå med stora underskott år efter år, det är ett problem som knappast löses genom att förbjuda andra att göra vinst.
Välkomna att driva företag inom vård, skola och omsorg ska alltså bara de vara som ser sina yrkesval som ett kall. Som investerar utan att kräva något tillbaka. Jag förstår det inte och än så länge har jag inte hört något argument som gör det mer begripligt.