Det är uppenbart att det inte var så enkelt att bara byta ledarskap i hälso- och sjukvårdsnämnden så skulle allt ordna sig.
Mer pengar brukar vara den rödgröna universallösningen men inte ens 36 extra miljoner hjälpte för att vända skutan.
Inför valet 2010 kunde man annars tro att det var politisk passivitet och ovilja som var den alltigenom största orsaken till sjukvårdens underskott.
Det var Socialdemokraterna och Gotlands Folkblad som drev denna kampanj i synnerligen tuffa ordalag. Alla socialdemokrater hade inte fingertoppskänsla att veta när kampanjen övergick i rena absurditeter, som när Eric Martell hade med sig ett silverfat som han drog fram ur kavajfickan i regionfullmäktige och föreslog att nämndens ordförandes huvud skulle placeras på.
Nu håller Socialdemokraterna en så låg profil i sjukvårdsfrågorna att de inte ens syns eller hörs. Trots att de satt inne med de enkla lösningarna överlät man ansvaret för den klart tyngsta nämnden till Miljöpartiet och en av nämndordförandeskap totalt oerfaren Stefaan De Maecker.
Jag tycker faktiskt att det finns anledning att påminna om denna historia.
Igen.
Sjukvården går mot ett underskott på 14 miljoner för 2011. Lägger man till tillskottet på 35 miljoner, plus de pengar man fått tillbaka från staten för att man klarat vårdgarantin, blir underskottet flera gånger större.
Det är jättebra att man klarar vårdgarantin men nånstans måste man också räkna på prislappen för att få guldstjärna och pengar tillbaka.
Arbetet med den nya organisationen och det nya tydliga ledarskapet på lasarettet har "varit på gång" i så många år att man glömt när arbetet började.
Jag är övertygad om att Stefaan De Macker, övriga i hälso- och sjukvårdsnämnden samt de flesta som jobbar inom vården gör precis allt vad de kan för att anpassa verksamheten till de ekonomiska ramarna.
Men när det inte räcker måste man göra ännu mer.
Och detta ansvar ligger inte bara på Stefaan De Maecker, det vilar tyngst på den högsta regionledningen med Åke Svensson i spetsen.
Till skillnad från Socialdemokraterna anno 2010 säger jag inte att det finns några enkla lösningar.
Men att hålla för öronen och hoppas att det går över fungerar fortfarande inte.