Ryktet om min ledighet överdrivet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Har nu under sommaren försökt hinna med det som jag borde hunnit med tidigare. Läsa de artiklar jag klippt ut och lagt undan, läsa de där böckerna som såg ut att var intressanta men som jag inte lade överst i högen just då.
Veckan efter att Riksdagen hade sin sista samling för våren var veckan då Pliktutredningen överlämnades till regeringen. Samma vecka ett seminarium som Folk och Försvars (en organisation som allt mer verkar ha passerat bäst-före-datum) genomförde om just plikten med anledning av vårt betänkande. Veckan därpå Almedalsvecka men allt vad det innebar av seminarier och möten. "Mingel", säger den okunnige, "det är väl sådant ni hinner med, äta och dricka gratis". Jag hann med ett (1) mingel. Och då stannade jag inte speciellt länge. I övrigt kolliderade inbjudningarna med andra arrangemang som jag med gott samvete inte kunde rata till förmån för mingel. Under Almedalsveckan höll till och med Gotlands moderata kommunfullmäktigegruppen ett gruppmöte - på kvällstid!
Jag tillhör dem som tycker att Almedalsveckan är bra. Både som arrangemang och för Gotland. Därför blev jag mycket besviken när de båda partisekreterarna Baylan (S) och Schlingmann (M) kritiserade Almedalsveckan utifrån att partierna under detta arrangemang inte i Almedalen har problemformuleringsprivilegiet (för att använda Lars Gustafssons boktitel från 1989). Jag tycker det var en prinsessan-på-ärten-reaktion där frustrationen över att partierna inte har total kontroll över agendan avslöjar en hel del.
Jag tycker det är bra att det är andra som är med och bidrar till agendan. Partierna ska inte ha full kontroll. Partierna är ett verktyg för demokrati - inte lika med. Framför allt inte i ett läge då vi ser allt färre som ansluter sig till våra partier som medlemmar. Det finns betydligt mer att säga om vilken demokrati vi ska ha i Sverige. Ska det vara en demokrati kanaliserad genom partierna eller ska det vara en demokrati som utgår från folket och förverkligas i allmänna val? Att jag står för den andra modellen är ingen hemlighet.
Sommaren är ett tillfälle då jag försöker läsa också sådant som jag annars brukar rata. Framför allt handlar det då om skribenter som jag tidigare fått någon aversion mot.
En skribent jag från början tyckt direkt illa om men som jag nu allt mer uppskattar är Peter Birro. Jag minns honom när han som mycket ung dök upp i Robert Aschbergs flabbiga program i TV 3 och passade ganska bra in i det övriga startfältet. Där finns en hel del i det han idag skriver som jag håller med om. Det finns mycket som jag definitivt inte gillar och språket är väl inte heller alltid det som jag uppskattar mest. Men det finns en ärlighet i hans sätt att resonera som är uppfriskande. Nu är det till och med så att namnet Peter Birro under en artikel gör att jag läser texten och inte som förr - bläddrar vidare.
Ett annat namn som förr gav mest negativa associationer men som jag förmodligen får omvärdera är Alex Schulman. Lyssnade på hans sommarprogram och blev imponerad av den stora klokskap han förmedlade. Blev vid ett par tillfällen störande rörd av det han berättade.
Men - nu väntar partiinternat, försvarskommittésammanträde och i slutet på månaden partistämma. Ska dessutom hinna med några förbandsbesök - och det är fortfarande "stängt" i Riksdagen och de folkvalda är "lediga".