Ingen gillar att känna sig lurad. Ingen gillar att känna sig utnyttjad i ett plötsligt trångmål. Man biter kanske ihop och finner sig i det för stunden, just eftersom man känner sig tvungen. Men samtidigt dröjer sig naturligtvis bitterheten kvar. Inte längtar man tillbaka. Och inte är det ett gott rykte som sprider sig som ringar på vattnet, när besökarna åker hem igen.
De som öppnar upp sina privata hem till Almedalsbesökare ser ofta till att få rejält betalt. Det kan jag förstå och det kan säkert också många av Almedalens besökare. Och typ 30 000 för ett hus med sex bäddar i en vecka blir faktiskt inte astronomiskt dyrt per bädd per natt. Drygt 700 kronor. Utan alla dessa bäddar skulle Almedalens besökare inte ha någonstans att bo.
Men vad ska man säga om de kommersiella uthyrarna av hotellrum, samlingslokaler och andra ytor, som utnyttjar gästernas nöd i Almedalsveckan och tar ut de hutlösa priser som GA skrev om i går? Hur tror de att det påverkar bilden av Gotland? Vad skickar det för budskap till andra hugade Gotlandsbesökare, när statsministern reagerar på priset för att övernatta och ändrar sina planer?
Almedalen är viktig för Gotland. Pengarna som flyter in som en direkt konsekvens av politikerveckan är naturligtvis viktiga, men den betyder så mycket mer än så. För en vecka är ön i totalt massmedialt fokus och solbelysta utomhusscener i vackra miljöer är naturligtvis av oerhört stort värde för öns besöksnäring. Ja, de ökar intresset för allt gotländskt. Nästan vad man än producerar eller erbjuder så kan man dra nytta av en positiv bild av Gotland.
Jag förstår inte hur man kan välja att riskera den positiva bilden. Och jag förstår inte hur man kan riskera Almedalsveckans utveckling för en kortsiktig intäktsmaximering.
Almedalsveckan är fortfarande attraktiv. Det är årets alla evenemang – över 2 000 – ett bevis på. Men det är ingen naturlag att veckan ska fortsätta eller ens förbli så attraktiv som den är i dag. Det finns naturligtvis en smärtgräns som vi riskerar att passera.
Almedalsveckan återvänder varje år. Långvariga affärsrelationer måste väl bygga på förtroende och respekt. Då ska man inte klämma ur varenda krona som man med maximal fräckhet kan få ut just det här året vid just det här tillfället.
Bensinmacken i vägnätets periferi tar inte plötsligt hundra kronor litern för bensinen, bara för att det kommer en kund med en nästan tom tank. Och speciellt inte om det är en stamkund som med jämna mellan rum brukar återkomma.
Men i Almedalsveckan så deltar till och med arrangören Region Gotland i guldruschen och tar 16 000 för nio kvadratmeter trottoar. Så kom inte och påstå att det är de som hyr ut sina hem som tar de värsta överpriserna.
Hur tror ni förresten att priserna påverkar fastlänningarnas sympatier för gotlänningarnas krav på färjetrafiken? Det var ju inte under resan hit som de blev som värst uppskörtade. Och då är deras biljettpriser ändå högre än de som gotlänningarna får betala.