Jobb är nyckeln till integration. Ett arbete leder till meningsfull sysselsättning, lön och ett socialt nätverk i sitt nya hemland.
Därför har regeringen skiftat fokus i svensk integrationspolitik från omhändertagande till jobb. I år är det nära fyra år sedan som etableringsreformen infördes, den största integrationsreformen som har genomförts på flera decennier. Sedan den infördes har Arbetsförmedlingen övertagit huvudansvaret för integrationsprocessen från kommunerna.
I söndagens Agenda diskuterade Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt och integrationsminister Erik Ullenhag (FP) etableringsreformens resultat, och de hinder som finns för invandrare att komma i jobb. Utgångspunkten för diskussionen var det stora glappet i Sverige mellan hur många utrikes respektive inrikes födda som är sysselsatta.
Ullenhag erkände att sysselsättningen inte är tillräckligt hög bland utrikes födda. Men han pekade på att regeringen har satsat på jobb och språk för att sänka tröskeln in på arbetsmarknaden. Inte helt oväntat var Sjöstedts verklighetsbeskrivning en annan. Han menade att det nya systemet är ett misslyckande. Det stora problemet är regeringens bristande arbetsmarknadspolitik, vilket framförallt drabbar de som har svårt att få jobb - bland annat invandrare, ansåg Sjöstedt.
Under samtalets gång blev det tydligt att varken Sjöstedt eller Ullenhag sitter inne med svaret på Sveriges svårigheter. Ifall man ska skapa gynnsamma förutsättningar för att fler ska kunna etablera sig på den svenska arbetsmarknaden är det annat än integrationsprojekt som behövs, oavsett hur goda intentionerna är. Svenska politiker, inte minst socialdemokrater, har varit mycket flitiga med att lansera påhittiga projekt genom tiderna. Och ändå är Sverige ett av de industriländer som är sämst på att sysselsätta utrikes födda.
Regeringen har rätt gällande sin problembeskrivning: jobb är nödvändigt för att kunna bli en del av det svenska samhället. Och det är rätt att ökat ansvar ligger på Arbetsförmedlingen. Men det räcker inte. Jobb tillkommer inte genom ambitiös integrationspolitik. Det som krävs är en förändring av den notoriskt stela svenska arbetsmarknaden.
Det finns flera faktorer som gör den ogynnsam för de som inte är ”insiders”.
Sverige har mycket höga lägstalöner, vilket gör att det blir svårare att etablera sig för den som är nyanländ och saknar referenser.
Ett annat problem är att det är dyrt att såväl anställa som att avskeda, vilket gör att arbetsgivare tar mindre risker när det gäller rekrytering. Det missgynnar de som är oprövade på arbetsmarknaden.
Ytterligare ett hinder är svårigheterna med att starta eget företag i Sverige. Att bli egenföretagare är ett gott sätt att sig ur arbetslösheten. Men de komplicerade reglerna och de många blanketterna ställer till det för den som vill starta eget.
Inte förrän arbetsmarknaden förändras och blir mer flexibel kan glappet mellan utrikes och inrikes födda på arbetsmarknaden minska. Först då kan fler bli del av det svenska samhället.