Miljöpartiets gruppledare i riksdagen Mikaela Valtersson förlorade i våras striden om att bli språkrör. I en debattartikel i Dagens Nyheter i lördags meddelade hon att hon lämnar den aktiva politiken. Men än viktigare är att hon skickar med ett budskap om hur Miljöpartiet bör agera i dagens politiska läge.
Moderaterna är ett mörkblått skynke för en del miljöpartister. Alla partier i riksdagen är möjliga samarbetspartners. Utom Moderaterna. (Och sedan valet: Sverigedemokraterna.)
Valtersson påpekar att Miljöpartiets syn på Moderaterna bidrar till att cementera den blockpolitik som partiet säger sig ogilla. Och miljöpartiet har också (åtminstone fram till valet) mer och mer blivit en del av ett vänsterblock.
Ja, i riksdagen alltså. I regional- och lokalpolitiken ser det ofta helt annorlunda ut. Ta stora Region Skåne, till exempel. Där samregerar Miljöpartiet sedan länge med de borgerliga och Moderaterna är det ledande partiet. Och Miljöpartiet i Skåne verkar dessutom trivas mycket bättre i detta samarbete, än i det gamla samarbetet med Socialdemokraterna.
Det politiska läget är nu sådant att sannolikt både regeringen och Miljöpartiet skulle må bra av ett bredare samarbete, än de enstaka uppgörelser man gjort i frågor där man vill lämna Sverigedemokraterna helt utan möjligheter till inflytande. Men samtidigt har Miljöpartiet två nyvalda språkrör som, milt uttryckt, inte gjort sig kända för sin vilja att samarbeta högerut.
Visserligen har Åsa Romson och Gustav Fridolin också skrivit debattartikel I Dagens Nyheter (20/8) där de tog upp ett antal frågor där de vill samarbeta med regeringen. Men Valtersson verkar inte tycka att Romson och Fridolin har gått tillräckligt långt. Hon skriver:
"Men ett parti som endast söker enstaka uppgörelser förlorar mycket vad gäller insyn och inflytande. Detta borde vara nog så uppenbart för alla oss miljöpartister som har erfarenheter av samarbetet 1998-2006 med den dåvarande regeringen. Enbart enstaka uppgörelser räcker inte utan riskerar snarare att bli ett steg tillbaka. Det är bara i regeringsställning man kan få verkligt inflytande över samhällsutvecklingen."
Det finns goda skäl för alliansen och Miljöpartiet att samarbeta. Men det återstår att se om viljan finns. Och var den finns.